LIVET MED MIG

Förra fredagen var jag ute på after work med några kollegor, vi dansade line dance, det var jätteroligt. Sedan åt vi god asiatisk mat några av oss efter det. Nice. I fredags kväll så var vi hemma och tog det lugnt. Förra lördagen hade vi städdag här på gården, det är trevligt att träffa grannarna och prata lite. Joel var med och satt i gungan eller i sandlådan. Han älskar ju att vara ute så det är mysigt. Igår åkte vi och bada först, Joel var lite försiktig till en början, men sen kom han igång. Sedan fikade vi när Joel sov och grejade vi i trädgården. Jag gav mig på att tvätta rent altan och sedan olja in den. Det tar sin lilla tid och jag känner i ryggen efteråt, det blev inte riktigt klart då jag ville in och mysa med mina pojkar. Ett sånt trädgårdaarbete som att olja in altan går inte att ha med sonen på och det känns lite tråkigt faktiskt att inte umgås med honom hela tiden. Helgtiden med honom är viktig då jag jobbar i veckorna och han är hos dagmamma. Förra söndagen så var det l

Nu så tar vi helg. Nice. Avslutade med champange på jobbet då en 7milj orders togs, härligt. Jag hoppade champangen eftersom det var så nära bilkörningen hem. Vi har inget planerat, det är jag mannen och lilleman. De stora är TYVÄRR inte hemma, säger tyvärr denna gång då man är lite orolig när de är borta nu för tiden. Stackars barn. Skengraviditen har inte avslöjats ännu, den flyttades fram ännu 2 veckor så nu är den i 11 månaden, hmmmmm..... knasigt. kram till er!!! :O)

Stora tjejen kom hem igår och sa att de hade haft mysdag i skolan, sett på film och ätit godis. Det är väl helt ok att man har det ibland, lite mysigt tillsammans och godis. Den här klassen ska ju splittras till hösten också. Men så visade det sig att de hade tittat på en skräckfilm, från 15år. Där blir jag upprörd, för det första så får man inte visa på film offentligt - det är lagbrott, sen att se en film som är från 15år när det är 12-13 åringar. Varför?!?! Någon frågade, var det en ung praktikant som visade det eller? Nej, det är en vuxen man, som är deras vikarie. Kanske det kan vara så att han vill ställa sig in för att eleverna inte har tyckt om honom, men det är ju tragiskt om det är så. Min man ringde och pratade med honom, han skyllde på demokratin, att det var eleverna som röstat fram den här filmen tillsammans. Ja, men det är väl ändå hans ansvar att titta på vad det är för åldersgräns. Sen blir jag så ledsen över att barn är så avtrubbade när det gäller skräck och våld. Oc

Å. vad det är härligt med lite värme. Sitter tyvärr inne på kontoret, kan ju inte göra så mycket annat. Men det är t o m härligt och se att det är fint ute. Sitter faktiskt på en av de bästa platserna på kontoret, alla tycker inte det för de ser det här som lager och smuts. Men jag trivs för det är så ljust och öppet här. Snart ska vi ner i källaren, de har inte börjat bygga än, men snart så..... Tycker synd om stackars mellanpojken vår som sitter inne hos sin mor. Han borde vara här hos oss och vara ute och leka på skolgården just nu. Men enligt hans mor så ska BUP, soc och tingsrätten avgöra när han ska komma. Ja, det enda vi kan hoppas på är att det avgörs fort, han kan ju inte vara borta hur länge som helst från skolan. Undra hur han mår egentligen?!?! Det är så ledsamt. Vi som ska sätta upp studsmattan snart..... Joel har det som vanligt bra han, han är ute hela dagarna med dagmamman. Å, vad han njuter. Trodde det skulle bli lättare att lägga honom på kvällarna när han varit ute h

Kommunikation är a och o i mycket. En relation utan kommunikation fungerar inte. Kanske den kan lunka på i sin gilla gång, men är den bra, lycklig, går den framåt? Jag vet de som lever sina egna liv i sin relation och har ett gemensamt hem och även barn, men sen då. De paret jag tänker på är i 60-årsåldern, han är kollega till mig, och de vill ha de så. De verkar trivas med att ha det så, visst är det ok då. Men jag tycker det verkar vara så tråkigt. Den jag vill dela mitt liv med, mina tankar, glädejeämnen och sorgeämnen är min man. Det är honom jag vill känna utan och innan och att han känner mig utan och innan. Har en annan kollega som fick reda på i helgen att hans fru vill lämna honom. För honom kom det som en chock, medan hon har gått och tänkt på det ett tag. Varför är det så vanligt? Men det är så tydligt när han berättar att de har inte kommunicerat, inte berättat hur de själva mår och känner utan bara tagit varann för givet. Hittat sina roller i förhållandet och låtit det rul

Har inte skrivit på ett tag pga flera orsaker, men nu sitter jag här ett litet tag. Har varit hemma igår och idag pga förkylning. Det är sååå tråkigt. Hostar, snörvlar och har feber. Snart dyker familjen upp, de 2 stora barnen ska åka till sin mamma idag. Vi har inga direkta planer för helgen, får väl se hur mycket jag orkar. Jag tycker att någon har varit sjuk hemma hos oss det senaste halvåret. Det är väl så när man är flera i familjen. Joel har det fortfarande så bra hos sin dagmamma och det kommer han fortsätta att ha. Ni anar inte vad lyxigt det är att ha en sån dagmamma som vår. Engagerad, glad och positiv och hon tycker om min son. Tänk så många som jobbar med barn och inte trivs med det, de står bara och tittar på klockan och väntar på att dagen ska ta slut. Visst är det ledsamt. Men det finns också många engagerade bra pedagoger, som ska ha en stor eloge. Börjar få ont i kroppen av att sitta här, hoppas jag återkommer någonting mer i helgen.

Kl 04.04 var den dag och tid min man frågade om jag ville gifta mig med honom. Det var romantiskt värre, med inköpta ringar (utan min vetskap), 10 röda rosor och en dikt. Ja, det var mysigt. Så idag är alltså vår förlovningsdag. Vi har lyckats ordna barnvakt, svärmor kommer till magsjuketräsket, hon är snäll hon. Så ska vi till Wallmans salonger på 3-rätters. Vi blir tyvärr inte själva, men vi blir bjudna. Det är en leverantör till oss på jobbet som bjuder, så det ska bli så trevligt. Så får väl mannen och jag ta en mysig promenad i stan när vi är själva. Jag har ett bra jobb, trivs så bra. Trevliga kollegor och bra chefer, hade ett litet snack med vd:n här om dagen och bara att han ser en och ens potential känns så bra. Det gläder mig.

Vi, jag och en hög med mig har förmåga att säga att det finns alltid de som har det värre när man tycker att man har det dåligt. Men vem har det egentligen värst? Ja, det är svårt att svara på. Mår man dåligt så måste man få göra det och tycka synd om sig själv ett tag, det tycker jag. En gång sa en vän, som har ett handikappat barn, till mig, när jag sa att han hade det mycket tuffare än vad jag hade; att du har det ju tufft på ditt sätt och mår dåligt över det och det måste du få göra. Det var så snällt och vist sagt, jag blev rörd över att han kunde tycka synd om mig när han hade det tufft. Vi har det tufft just nu hemma med de stora barnen, det var längesen nu så det kom lite plöstligt. Det tar så mycket energi och tankar. Till råga på allt så är min man magsjuk så det är fruktansvärt synd om honom. Så sänd gärna en bön.