LIVET MED MIG

"Du har kommit till Tina på C..., jag har semester och är åter 31 juli" kändes ändå skönt att spela in det meddelandet.  Tid för reflektion, kan finnas på semestern, över sitt jobb, sin vardag och livet. Jag  passade även på att skriva några såna frågor till min VD. Får se om han fångar det. Jag ska skriva ett reflekterande mail till mitt team ikväll. Tror det är bra. Vi är så himla bra och  positiva och rör osa framåt, wow 😀 

Det är med blandade känslor jag går på 4 veckors semester idag. En del av er planerar semestern in i minsta detalj, för att få ut så mycket som möjligt av den. Jag har försökt planera, men har inte fått någon med mig så då har jag inte orkat. Vi åker till Hönö på lördag, vilket är en bra start. Men något mer vill jag göra. Samtidigt känns det inte som sommaren vill infinna sig riktigt och då kan det vara skönt att ta det som det kommer.  Jag vill alltid känna att jag har tid med barnen. Men jag vill inte låta dom styra för då blir det lätt för mycket tvspel. Vill till Malmö, Öland, fjällen eller varför inte bara en padddeltur med tältning. Vi får helt enkelt se vad det blir. 

Mitten av juni åkte jag och barnen tor ner till Jönköping för att fira min brorson som tog studenten. Gick jättebra den dagen, att köra fram och tillbaka och vara pigg och glad där nere, men sen sov jag resten av helgen. Vilket inte gjorde något för det var sommar och jag satt i solstolen  (undrar idag om det var sommaren vi fick, brrr...). Det är så mysigt att träffa släkten och jag skulle vilja göra det oftare. Så även om jag säger i år att jag kan inte åka på alla studenter så kommer jag vilja det nästa år ändå. Det är i både Köping/Arboga och Falun/Säter. Sen har jag syskonbarn som tar studenten 5 år framöver, sen är det 3 års glapp till Joel.

Härliga midsommar än en gång. Inget bad, men sol, gemenskap, andlig och kroppslig spis, lekar, pyssel och vila i en härlig miljö. I år var fina G med, vilket var jättemysigt. Hon smälter in så lätt och är så fantastisk bra på många sätt.

55-60 år sen är min brors liv. Det är ju inte så länge, men tänk så mycket som hänt. Modet och tekniken är en sak, men tankar, känslor, moralen, hur vi förhåller oss, vad vi accepterar och inte accepterar. Otroligt intressant.  Viktigt att man reflekterar över det innan man dömer någon. Ibland tar vår generation oss friheten att döma våra föräldrar, men de får inte döma oss.  Jag har förändrats och ändrat på mina åsikter under mitt vuxna liv. Det är klart att våra föräldrar också har ändrats, som varit med om ännu större förändringar i samhället. Min föräldrageneration växte upp, gifte sig och fick barn när alla gjorde så. Att få en oäkting var inte ok då, vare sig man var med i en kyrka eller ej. Det var så man sa. Många bar på skam, många kvinnor levde bara för att behaga sina män och ta hand om familjen. Vilket är helt otänkbart idag. Vi tar kvinnans karriär som självklar. Vi har många kvinnor att tacka för detta. Och tänk vad en annan människa har med sig innan du dö

Önskar jag oss ALLA 

Så fint. Stämningsfullt. "Den Blomstertid nu kommer " Som det ska va.

Jag tycker maj och juni är jobbiga, jag har inte riktigt ro att njuta. Det är så vackert ute. Ljusa kvällar osv. Men så är det avslut, avslutningar, utflykter, extra mycket på jobbet. Så kommer dessa planeringar, det är midsommar,  semester, födelsedagar,  vill då någon få in en extra planering som rör hösten pallar jag inte riktigt. Eller en trevlig grillkväll som ska vara en trevlig avslutningskväll orkas inte eller med tyvärr.  Däremot nationaldagen, den bara kommer här, i år mitt i veckan. Jag behöver inte planera att åka iväg. Det går att gå till en herrgård, mysa runt lite heja på grannar och kyrkfolk. Och sen låta barnen ha vattenkrig och sen grilla något enkelt. Det har blivit en dag som jag kan koppla av på även om jag fixar det vanliga med mat och så. En bra dag i juni helt enkelt.  Älskar Sverige, vårt vackra land, friheten att få vara och tycka och tro som man vill. Jag hoppas alla tonåringarna fattar det, att det är så det bara är i Sverige så ingen kan tvin

Den där djupa vänskapen där man bara kan vara, där man kan dela allt och där man känner sig älskad, är så fint. Vi har följt varann gemom livets olika skeden under 33 år. Ni vet, tonåringens första funderingar och upptäckter, första kärleken, första hjärtesorgen, vänskap, kläder, utseende, tro, andlighet, föräldrar, brevvänner, läger mm mm. Listan går att göra lång. Första utomlandsresan, förhållande till alkohol och sex, naivitet, vänners åsikter mm. Inklivet i vuxenlivet, giftermål, graviditet, barn, resor, ensamhet, jobb, hem, död, sorg, glädje, ångest, depression, beslut mm. Strax efter jag fyllt 30 så var livet tufft, jag jobbade mycket, jag var ensam, men hade många fina vänner. Ångesten drabbade även mig och jag hade utmattningssymtom. Jag lyckades bromsa pga av vänner och hon här fick jag komma och hänga hos, hon tappade upp ett bad och jag fick vila. Det var den bästa rekreationen för mig. Jag tog mig tillbaka, men tyckte inte att jag var som förr. Jag träffade min

En glad man befinner sig i Italien på mc semester. Fantastiskt härligt för honom 😀