LIVET MED MIG

❤ Äktenskap...1 💖 Förlovningar...1 💔 Skilsmässor...0 💍 Frierier...1 🍼 Barn 2 👵🏻 Bonusbarn...2 🐱 Husdjur just nu...0 🚑 Operationer...2 ✒ Piercingar..0 🗡 Tatuering...0 🔫 Skjutit med vapen...Räknas luftgevär? ✋ Slutat ett jobb...Ja 📺 Någonsin varit på tv...Nej (september) 🌅 Varit på en ö...Ja ✈ Flugit i ett plan...Ja 👴🏻 Haft åldersnoja..Nja 🦌 Kört på ett djur....Ja 😥 Gråtit över någon...Ja ❤ Blivit förälskad ...Ja 😪 Sett en död människa...Ja 🇺🇸 Varit i USA...Nej 🚑 Åkt ambulans...Ja 🚀 Längsta resemålet... New Zeeland 🎤 Sjungit karaoke...Nej men Singstar 🏂 Åkt utförsåkning...Ja 🎿 Åkt vattenskidor...Har för mig det 🙈 Badat näck...Ja 🙏🏻 Upplevt något övernaturligt...Ja ❄ Åkt skridskor...Ja 🏄 Har surfat..Nej 🏍 Kört mc...Vespa räknas ju faktiskt som mc 🐴 Ridit på en häst...Ja 😲 Nästan dött....Nej 💪 Tränat på gym...Ja 🏨 Inlagd på sjukhus...Ja 🚔 Åkt i baksätet av en polisbil...Nej, bara suttit 🇸🇪 Röstskolkat...Nej

Läste en kändes instainlägg och det slog mig plötsligt hur vi fungerar idag. Hon skrev försvarstalet redan i sitt första inlägg för att slippa alla onödiga kommentarer antar jag. Varför ska man vara så snabb med att klanka ner på andras brister. Har upplevt hur många försvarar sig vid en enkel fråga så jag måste försvara mig att frågan var inte ställd för att klanka ner utan för att få veta eller kolla om  den andre vet. Det händer nästan varje dag. Jag har funderat på om jag låter nedklankade eller om jag ställer frågan på fel sätt. Men så slog det nu mig att det är nog så lite överlag. Vi utgår från att den som ställer frågan inte vet eller är misstänksam så man vill direkt försvara sig. Är inte det uppknäppt. När ska vi få en kultur där vi utgår från att vi tror det bästa om varandra?

Hela helgen har vi tv inspelning i kyrkan. Talarna på fredagen, körer och solister på lördagen och församlingssång på söndagen. Vi skrev allt för över en månad sen och sen har vi övat. Jag leder en Gudstjänst som ska sändas 16 september. Det känns väldigt konstlat. 2 min här och 30 sek där. Men idag när barnen sjöng blev jag så berörd och kunde känna helheten. Jättehärligt. Efter min inspelning åkte jag in på AW i stan. Härlig sommarkväll i Stockholm. Så mycket glädje. Nu ligger jag ute i skuggan och orkar inget annat när barnen badar. Fantastiskt vilken värme.

Mors dag. Jag hade en önskan att få vara med barnen och göra någon utflykt. Vi packade matsäck och åkte till stranden. Åt där åkte sen hem för att hämta badkläder, kompis och fika. Alldeles för kallt för att bada. Men doppa tårna var skönt. Fullt med folk. Hörde några som tyckte det var skönt att komma hemifrån för hemma är så mycket måsten. Jag förstår inte att folk har så svårt att koppla av hemma. Där kopplar jag av som bäst. Vilken sommar vi har och det är fortfarande maj.

Har tänkt ett bra tag på stress. Inte bara nu när jag haft mycket. Varför stressar vi? Hur hanterar man/jag stress och hur hanterar man/jag andra som är stressade? Vi diskuterade det även i ledningsgruppen och en viktig sak vi kom fram till var att jag som chef/ledare måste behärska min stress. Jag ska inte visa den för mina medarbetare för det smittar lätt av sig. En bra chef/ledare tar andras bördor. Vad kan jag göra för att mina stressade medarbetare ska stressa mindre. Prata om det, hjälpa dem att prioritera och även ta en del av arbetsuppgifterna. Ja, jag anser faktiskt det. Många chefer/ledare gör nog inte det. De vågar inte, för de har ju inte heller tid över. Men att se en medarbetares lättnad när man tar hennes jobb. Och i slutändan löser sig ju alla uppgifter någon gång och alla mår så mycket bättre. Det är det viktiga att alla mår bra. Och att ta en lunchpromenad i fina omgivningar ger lite extra energi.