LIVET MED MIG

Jag har sagt upp mig. Efter 20 år inom samma bolag och en stor trygghet för både mig själv och för många i bolaget så tänkte jag på mig själv och kastade mig ut. Jag vill se någonting mer i mitt yrkesverksamma liv och det känns så roligt och spännande. Återkommer om var jag går. Nu fram till årsskiftet utgår jag i mitt skrivande från det jag är i nu. Idag hade jag samtal med 2 olika leverantörer. Den ena hade precis hört att jag sagt upp mig så han ringde för att höra mer. Vi har samarbetat under alla år och haft en fantastisk fin och lättsam relation. Han är otroligt glad och sprider det runt sig, vilket alla har känt av. När vi rusat på som mest har han kommit in till oss och vi har kunnat ta en kopp kaffe och ta den där välbehövliga pausen.  Den andra sa plötsligt mitt under ett förvaltningsmöte idag "Nej fy vad jag tycker det är tråkigt att du ska sluta", han sa det på ett sätt som nästan fick mig att gråta. Det handlar i slutändan om relationer som man byggt på lång elle

  När jag läser såna här artiklar/undersökningar blir jag chockad. Det kan inte vara så att alla chefer och ledare, i alla tider, inte har fattat detta. För mig är det så grundläggande värderingar om hur en ledare bör vara.  Det står att det är en ny rapport, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag börjar förstå varför det finns så många dåliga chefer därute.  Uppenbarligen är det inte så enkelt.  Alla är inte födda till attbli ledare, de har inte egenskaperna med sig hemifrån eller från sin uppväxt, men de kan lära sig. Om man inte tar ovan punkter för givet tycker jag man ska ställa sig 2 frågor. 1. Är jag chef för att det var nästa steg i karriären eller för att jag tror det är bra för verksamheten och mina medarbetare?  2. Är jag chef för att jag kommer kunna visa de bästa resultaten för ledningen,  ägarna eller för att jag brinner för människor, att se dem utvecklas och med det se verksamheten utvecklas till det bättre?

Idag mötte jag 5 kollegor som jag jobbat med i drygt 19 år. Idag såg vi varann, eller de såg i varje fall mig. Jag kände mig sedd och jag tänker på, när slutade vi se varann? Det har blivit som ett äktenskap, vi tar varann för givet och glömmer bort att verkligen se på varann. Vi kan mötas, heja och t o m le, men tänker vi på vad vi gör eller vem vi möter i farten.  Idag stannade de upp och leendet var äkta och vad det värmer. Det fick mig att tänka på det som en gång var, som jag saknar och som vi kommit ifrån. Jag tror inte vi kan få tillbaka det, vi ska nog inte ha tillbaka det heller. Men vi kan få såna här dagar då vi stannar upp och blir påminda och får bevara fina minnen i våra hjärtan. Så tacksam för att ha fått delat vardagen med så många så länge.  Glöm inte att stanna upp och se din kollega, jag lovar du får något tillbaka. 

Har du intresse för människan eller har du mer intresse för resultatet och siffrorna? En chef behöver förstå siffrorna och se vad som skall göras för att nå resultat. Men jag tror att man kan komma långt som chef/ledare med ett genuint intresse för människor. Visar du intresse för dina medarbetare och för vad de gör så kommer det vända tillbaka och ge resultat. Att visa intresse för dom gör du i bara genom att mala på själv på dina avdelningsmöten utan det gör du genom att vara där dom är i arbetet och förstå vad dom gör. Och ibland ställa frågan "Hur kan jag hjälpa dig?".  Jag anser att en bra chef ska ha ett genuint intresse för människan.