Att bli sedd

Idag mötte jag 5 kollegor som jag jobbat med i drygt 19 år. Idag såg vi varann, eller de såg i varje fall mig. Jag kände mig sedd och jag tänker på, när slutade vi se varann? Det har blivit som ett äktenskap, vi tar varann för givet och glömmer bort att verkligen se på varann. Vi kan mötas, heja och t o m le, men tänker vi på vad vi gör eller vem vi möter i farten. 

Idag stannade de upp och leendet var äkta och vad det värmer. Det fick mig att tänka på det som en gång var, som jag saknar och som vi kommit ifrån. Jag tror inte vi kan få tillbaka det, vi ska nog inte ha tillbaka det heller. Men vi kan få såna här dagar då vi stannar upp och blir påminda och får bevara fina minnen i våra hjärtan. Så tacksam för att ha fått delat vardagen med så många så länge. 

Glöm inte att stanna upp och se din kollega, jag lovar du får något tillbaka. 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag och andra

Bollar i luften

Sorgeprocessen