LIVET MED MIG

Ledaren finns det massor att skriva om och det är kanske den delen av chefs-/ledarskapet som jag kommer beröra mest. För mig står den delen mig varmt om hjärtat. Ledaren som coachar, leder, följer hjärtat osv. Men den sidan räcker inte i chefsskapet. Att vara en ledare på ideell basis handlar ofta om coaching, speciellt inom idrotten och i kyrkan eller andra typer av föreningar så handlar det om mötet med människor. Att klara av olika människor, respektera, sätta gränser, leda, fostra, stötta och inte minst lyssna. I vår barn- och ungdomsförening i kyrkan så har vi en önskan om att alla ledare ska gå en ledarkurs som heter Trygga möten. En webbaserad kurs som scoutförbundet tagit fram. Handlar om att skapa en trygg miljö där inte mobbning, övergrepp eller annan typ av kränkande behandling finns. Det handlar mycket om att inte vara ensam i sitt ledarskap och i grunden värderingar och människosyn. Detta går att ta med sig i sitt chefsskap såklart. Grundsynen på människan och sen at

Jag är bortskämd med att ha haft starka, drivna, engagerade och bra kvinnliga ledare och förebilder hela livet. Min mamma först och främst. Sen inom skola och omsorg har det oftast varit kvinnliga chefer. Jag har levt i kyrkor som verkligen lyft eller snarare sett kvinnliga ledare som en självklarhet. Jag har inte sett så mycket av machokulturen eller det metoo gick ut på. Jag förstår att jag är lyckligt lottad. Lika självklart det var på 50-60 talet att kvinnor var hemmafruar lika självklart är det idag att kvinnor ska arbeta. Jag håller på att titta på "Vår tid är nu" och ser stackars Nina som lever så som förväntas av henne av sin mor och omgivningen. Gift dig och var hemmafru. Men hennes hjärta sa något annat. Hon ville driva jazzklubben och visste att hon var bra på det. Eller fröken Nilsson som slåss mot männen, machomännem i fackklubben. Skulle jag våga sticka fram hakan så som hon gjorde på den tiden? Jag tror faktiskt inte det. Vi är så styrda av kulturen, samtiden

Förändring / förnyelse kan vara läskigt och bra. Att kasta/rensa bort och ta nya tag. Vi lever i en tid med ständig förändring. Har man inte accepterat det så tar det längre tid att ta in en ny förändring. Det finns en kurva som de flesta går igenom med förnekelse, sorg, vad kommer det här att ge mig och till slut acceptans. Som ledare ligger man oftast eller förhoppningsvis ett steg före. Det finns ledare eller i det här fallet vill jag kalla det chefer, som inte hänger med i förändringar. De kan få med hela sitt team/arbetslag att leva i förnekelsen ett tag, vilket inte är bra. Därför är det viktigt att ledningen först ser till att de har cheferna med sig innn nästa steg tas. Om det fortfarande är chefer som inte är med på banan så behöver man säkra upp att det finns andra chefer runt dessa team så man vet att de får den information som behövs. Sen är information/  kommunikation a och o. Förklara varför och syfte bakom förändringen så gott det går. Påverkar det inte medarbetar

Från början hade jag lite svårt att titulera mig chef, jag ville vara ledare. En person som fortfarande hade en relation med mina medarbetare. Bara en sån sak, vi kallar oss inte personal på vårt jobb utan medarbetare och vår dåvarande vd ville ha bra ledarskap, han pratade inte så mycket om chefsskap. Han var chefen och ledare och vi var ledare. Men med åren har jag vuxit in i chefsskapet och lärt mig massor. En chef ska ha koll på sin budget, på policys, lagar och regler inte minst när det gäller arbetsmiljö. Det kan låta tråkigt, men det blir lättare om man har koll, annars kan medarbetare eller facket prata förbi eller över en. En chef ska ha koll på sina medarbetares utvecklingsmöjligheter och lönestrukturen, som förhoppningsvis finns. En chef ska ha koll på befattningsbeskrivningar. En chef ska ha koll på ledningens mål och strategi och har förmåga att sätta dessa i relation i sitt team, hos sina medarbetare, så de känner sig delaktiga. Mycket av detta kan kännas svårt

Instagram har tagit över bloggen en del. De vardagliga lägger jag oftare ut där. Jag har försökt starta ett instagramkonto till där jag tänkte skriva om ledarskap och chefsskap, men jag har inte lyckats. Jag har redan ett andra konto till kyrkan. Vet inte hur många man får ha. Sitter nu i bilen på väg hem från fjällen och tänker att jag kan skriva mer om ledarskap och chefsskap här. Jag har gjort det ibland, men ska gå in för det lite mer.  Det är någonting som upptar mycket av min tid och mina tankar plus att jag är rätt bra på det. Tycker en del, ganska många människor pratar för mycket om hur mycket socker det är i maten eller bensinpriset eller att de hela tiden stör sig på saker och andra människor eller bara om  sig och sitt. Jag vill inte säga att det inte är viktigt, men jag skulle så gärna vilja lyfta nivån på samtalen. Inte så högt som världsproblemen, men åtminstone lite längre utanför vår sfär. Det kan vara existentiella frågor, teologi, psykologi eller ledarskap som ja

Tacksamhet Jag är så tacksam att jag har kunskap om nedan. Att jag tror på det. Att det har en djup grund. Jag är så tacksam att jag lärt mig förlåta, acceptera, respektera. Det finns tyvärr alldeles för många vuxna människor som inte kan det. Och när jag insåg det väldigt tydligt under hösten så blev jag påmind om att jag är fostrad att tänka så från barnsben, hemifrån och i kyrkan och det gör mig så tacksam. Hade en annan dialog med en kollega, som varit kristen, men nu spirituell, om Jesu död och kände igen att jag tror verkligen på varför han dog och jag är så trygg i det och kunde säga exakt det som beskrivs här nedan till honom. Sen lyssnade jag på en pod med ett samtal med kända människor (Dagen-dagens människa. Rekommenderas) och jag upplever aldrig en tyngd i deras argument, de som är emot kyrkan eller Gud. Så tomma ord, hur kan människan grunda sin filosofi eller livsåskådning på det är för mig en gåta. En del tycker säkert att jag är en gåta. Men jag är tacksam. NYÅR