Orättvist

Jag läste en intressant text.

Psykologen i texten nämnde att det är i princip omöjligt att reparera ett förhållande så länge den som blivit sviken har stresspåslag. Man kan vilja prova igen, vilja reparera förhållandet. Men i slutändan så är det omöjligt att lyckas då stressen i kroppen motsvarar stresspåslaget vid fara eller stor sorg.

Så enligt psykologen så behöver båda parter tid på var sitt håll. Tid att läka sina sår. Tid att prata och sedan få en paus.

Viktigt då att kroppen är tillbaka på en plats där själ och hjärta mår bra.

Jag tror ingen av oss kom till den platsen, jag tror att vi hade kunnat det. Jag trodde på oss. Men det krävs att båda vill, kan och orkar. Däri ligger en del av acceptansen, det räckte inte med min vilja.