Att säga nej

Det är svårt att säga nej. Innebär ett nej att man är motsträvig eller att man arbetsvägrar eller innebär det att man är rädd om sig själv, ser till sin hälsa?

Det viktiga är att man vet vad man grundar sitt nej i, var står du själv och kan du förklara det. Det är absolut inte lätt, för kanske man har kommit till en topp där man vet att tar jag på mig en sak till så kommer jag falla, och precis i det läget kan man kanske inte förklara utan man vill bara skrika nej.

Jag har varit med om olika scenarior. Den ovan, så det blir tårarna som tillslut talar. Eller reaktion med ilska. De gånger som gått bäst är de när jag sakligt kunnat förklara varför jag säger nej. 

De tråkigaste gångerna är inte de som slutat med tårar eller ilska utan de, där det sett ut som man fått förståelse, men det har i slutändan ändå fallit tillbaka till mig. Och ingen har hjälpt mig med uppgiften eller en lösning. Tyvärr dåligt ledarskap. Varför inte sätta sig med mig och fråga vad behöver jag för att kunna lösa detta eller hitta inspiration till detta. 

Ett samarbete mellan chef och medarbetare, coachning, en som man inte bara rapporterar till utan jobbar tillsammans med som ett team. Det kan skapa förståelse vid ett nej eller omotivation.

Så hade jag velat haft det och jag hoppas att jag kan vara så i mitt ledarskap.