Då har jag försvunnit ett tag i nästa bok. Lätt- men tungläst. Jag gillar hans sätt att skriva, sorgen, rädslan blandad med kärlek. Nutid som får honom att tänka på dåtid. Lättläst på skrivarsättet, men tungt innehåll. Jag fick lägga ifrån mig den abrupt ibland för att det blev för tungt. Jag googlar, kollar Instagram för att få en bild av familjen. Men det han skriver här syns inte där. Vilket liv. Vilken sorg. Ibland känns det som att de har så lätt att uttrycka sina känslor i de här familjerna, men egentligen klarar de inte av att prata med varandra.
Känner tacksamhet över min uppväxt. Sa till Joel här om kvällen att jag blir glad att han kan visa sig sur och irriterad mot oss, hans föräldrar för det talar i varje fall om att han inte är rädd för oss. Jag fick en go kram av honom då. För att bo i ett hem med rädsla för de vuxna och trippa på tå, det måste vara något av det värsta för barn.
Lider med dem i boken, förstår en del mediabeteenden hos dem och hoppas att de ska ha bearbetat det så pass mycket så de kan leva livet fullt ut nu. Läsvärd.
Kommentarer