Lite tankar en måndagskväll

Hittade en vän till pappa på FB och skickade en vänförfrågan till honom. Härlig och speciell man, bodde i A-a en tid, flyttade sen till Örebro,  konstnär. Han blev kristen på äldre dar och kom till pappa en period nästan varenda måndag (pappas enda lediga dag) och samtalade om tron och livet.  Han såg nog pappa som en mentor och förebild. 

Och det var det många som gjorde runt om i vårt land och Argentina och Brasilien. När pappa blev sjuk 1981 fick vi så många hälsningar och många som tänkte på oss och bad om ett helande.  Och pappa blev helad den gången ;-).

Under många år hälsade folk från hela Sverige på oss, de var på genomresa. Som barn var det roligt och spännande. 

Men jag har en undran.  Var tog alla vägen under pappas 7 sista år,  under den tiden han blev sittande hemma? Han hade ju huvudet, humorn och hjärtat kvar, det var bara att benen inte tog honom.  Varför ringde dom inte. Jag vill inte lägga skuld på någon det känns bara så konstigt. Hans första och enda konfirmand fortsatte komma varje gång han var på genomresa och det var nog minst 2ggr/år. Tack! Sen har vi Arnold en annan väldigt speciell man från A-a, som blev kristen när han var över 60. Han ringde minst 2ggr / dag under alla 7 åren. Ibland tyckte vi det var märkligt och mamma tyckte det var jobbigt. Men nu efteråt är vi bara glada.  Pappa fick ju känna att han betydde något för någon ända in till döden.  Det är en viktig känsla.  Tack Arnold! 

Har vi som människor i vår natur svårt att besöka de sjuka,  ensamma,  utstötta? Det är frågan jag ställer till mig själv denna måndagskväll. 


Skickat från min Samsung Mobil

Kommentarer

AnnieeG sa…
Viktig fråga att ställa sig!! Stor kram till dig!
24 maj 2014 kl. 10:43
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag och andra

Bild
Har tänkt jättemycket på alla påtryckningar i samhället via sociala medier, influenser och även psykologer om att ta hand om sig själv. Lär dig sätta gränser, lär dig säga nej, du behöver inte försvara eller förklara dig, ta hand om dig själv så du mår bra osv.  Inget av detta är fel, men man får inte glömma bort andra när man håller på att ta hand om sig själv. Man har trots allt ett ansvar gentemot sin familj, sina kollegor och andra man har runt sig.  Många har kanske tänkt mer på andra än sig själv och då glömt bort sig själv och det kan vara en av grunderna till utbrändhet.  Men jag skulle ändå vilja vända på det. Om man är trygg i sig själv, älskar sig själv i grund och botten så tror jag man kan sätta andra först, avslappnat, med glädje och få kraft i det.  Jag tror inte på ensamheten, att man hittar sig själv där. Utan det gör man i gemenskap med andra. Det är då man ser sig själv, utvecklas och växer. Man blir mer accepterande och ödmjuk, vilket också leder till att man hittar
Läs mer

Sorgeprocessen

Bild
Att förstå sorgeprocessen och acceptera att man är i den vid en förlust gör att man kan acceptera sina förvirrade tankar och känslor. För det är nya tankar och känslor som kommer över en som man aldrig haft förut. Vissa tankar skrämmer en, vad är man kapabel att göra när det är som mörkast.  Jag har en fantastisk terapeut som leder mig stegvis, tillåter mig vara där jag är, ger mig verktyg och hjälper mig. Jag är så tacksam. Jag har accepterat att jag alltid kommer bära på en sorg, men jag hoppas jag kan känna glädje igen. Nedan har jag hämtat från cancerfonden. Sorgens faser Vi människor är olika och kan också reagera mycket olika vid en närståendes bortgång. Men det finns ändå vissa drag som är gemensamma i de flesta människors sorgearbete. De här faserna utgör inte avgränsade perioder i sörjandet, utan växlar fram och tillbaka. Sorgearbete kräver mycket energi, därför är sörjande människor ofta mycket trötta. Stöd oss Om cancer 0 Stöd oss Om cancer Cancersjukdomar Symtom och orsaker
Läs mer

Att inte bli förstådd

Bild
  När inte ens kärleken man visar tas emot är det lika bra att vara tyst. Kärleken är sannerligen tålmodig och inte stridslysten. Om jag levt mitt liv i kärlek och sanning kan jag stå rakryggad.  Tacksam för mycket i livet, 20 år i kärlek. 
Läs mer