Har tänkt jättemycket på alla påtryckningar i samhället via sociala medier, influenser och även psykologer om att ta hand om sig själv. Lär dig sätta gränser, lär dig säga nej, du behöver inte försvara eller förklara dig, ta hand om dig själv så du mår bra osv. Inget av detta är fel, men man får inte glömma bort andra när man håller på att ta hand om sig själv. Man har trots allt ett ansvar gentemot sin familj, sina kollegor och andra man har runt sig. Många har kanske tänkt mer på andra än sig själv och då glömt bort sig själv och det kan vara en av grunderna till utbrändhet. Men jag skulle ändå vilja vända på det. Om man är trygg i sig själv, älskar sig själv i grund och botten så tror jag man kan sätta andra först, avslappnat, med glädje och få kraft i det. Jag tror inte på ensamheten, att man hittar sig själv där. Utan det gör man i gemenskap med andra. Det är då man ser sig själv, utvecklas och växer. Man blir mer accepterande och ödmjuk, vilket också leder till att man hittar
Kommentarer
Längtar efter dej/er, när ses vi? Kanske kan ta en promenad tillsammans?
Kram Gunilla