Att flytta
Vi är inte alls på väg att flytta, även om jag kan drömma om ett större hus ibland. Det är ett till salu nu inte långt från oss, perfekt enligt mig. Tegelhus - slipper måla, välskött tomt - och fin var den, verkligen helt i min smak, allrum - det där extra som vi kan sakna när vi är många och sen pool. Men ni hör ju, inte i vår prisklass. Så vi bor kvar, här där vi trivs så bra. Och det är nog bra att vara inpå varann emellanåt, vi har ju ändå lyckats vara i ett var sitt rum på fredag- och lördagkvällar så varför ska vi ha större?!?!
Nej, men har du tänkt tanken att ni skulle bo i dina föräldrars hus, om de bor kvar i det huset som du har vuxit upp i? Det har jag många gånger. Dels för att jag älskar huset, som pappa varit med och ritat och byggt och dels för att det är så stort. Men jag vill inte bo i A-a och sen finns det så mycket att göra på det huset. All furu skulle man behöva måla eller lasera, en massa vävtapeter skulle slitas ut samtidigt som man sliter av sitt hår, kök och badrum behöver bytas ut. Ja, ni här - totalrenovering = ingenting för oss.
Idag tänkte jag på grannarna hos mamma och pappa. När det huset byggdes så byggdes de andra 6 husen på gatan i samma veva. 7 familjer med barn i samma ålder, vi hade så roligt allihopa tillsammans. Mina äldre syskon hade inte så många i sin ålder, men jag hade det bra :). Av de 7 husen så är det 3 som ha flyttat, alltså är det 4 pensionärspar kvar. Tänk att komma ny från en annan stad till den gatan, som barnfamilj. Tyvärr tror jag inte att man hittar sina nya vänner i grannarna, även om grannarna är trevliga. Hur gör man då för att hitta nya vänner om man kommer ny, i en småstad? Ja, jag vet faktiskt inte. Det är så mycket lättare, tror jag i varje fall, i Stockholm, där det kommer nytt folk hela tiden. Vi blir många i samma situation, där vi inte har vår familj närmast.
Har en vän, som jag lärde känna i Sthlm, som har flyttat till A-a med sin familj utan att känna någon. Hon ställde mig en fråga: Är det svårt att lära känna folk i A-a? Ja, tyvärr är det nog det. Men visst man kan ju lära känna andra föräldrar i barnens förskola eller skola eller sina kollegor. Det går alltid om man vill. Sen gör det inget om de nya vännerna bor på andra sidan stan i A-a, det går snabbt att ta sig dit bara för en fika och det är väl det som är det bästa med en småstad.
Nej, men har du tänkt tanken att ni skulle bo i dina föräldrars hus, om de bor kvar i det huset som du har vuxit upp i? Det har jag många gånger. Dels för att jag älskar huset, som pappa varit med och ritat och byggt och dels för att det är så stort. Men jag vill inte bo i A-a och sen finns det så mycket att göra på det huset. All furu skulle man behöva måla eller lasera, en massa vävtapeter skulle slitas ut samtidigt som man sliter av sitt hår, kök och badrum behöver bytas ut. Ja, ni här - totalrenovering = ingenting för oss.
Idag tänkte jag på grannarna hos mamma och pappa. När det huset byggdes så byggdes de andra 6 husen på gatan i samma veva. 7 familjer med barn i samma ålder, vi hade så roligt allihopa tillsammans. Mina äldre syskon hade inte så många i sin ålder, men jag hade det bra :). Av de 7 husen så är det 3 som ha flyttat, alltså är det 4 pensionärspar kvar. Tänk att komma ny från en annan stad till den gatan, som barnfamilj. Tyvärr tror jag inte att man hittar sina nya vänner i grannarna, även om grannarna är trevliga. Hur gör man då för att hitta nya vänner om man kommer ny, i en småstad? Ja, jag vet faktiskt inte. Det är så mycket lättare, tror jag i varje fall, i Stockholm, där det kommer nytt folk hela tiden. Vi blir många i samma situation, där vi inte har vår familj närmast.
Har en vän, som jag lärde känna i Sthlm, som har flyttat till A-a med sin familj utan att känna någon. Hon ställde mig en fråga: Är det svårt att lära känna folk i A-a? Ja, tyvärr är det nog det. Men visst man kan ju lära känna andra föräldrar i barnens förskola eller skola eller sina kollegor. Det går alltid om man vill. Sen gör det inget om de nya vännerna bor på andra sidan stan i A-a, det går snabbt att ta sig dit bara för en fika och det är väl det som är det bästa med en småstad.
Kommentarer
Kram Gilla