Det blir inte alltid som man tänkt sig

Möter människor och har vänner runt mig som lever med sorg. Sorg över att det inte alltid blir som man tänkt sig, sorg över det man inte får, sorg över sånt som händer som man inte kan styra över, sorg över ensamhet och utanförskap.

Det är vänner som lever ensamma, som går skilda vägar, som fått sjukdom i familjen, som brottas med tankar och känslor om allt i livet eller som kämpar med att få barn. När man får ta del av deras känslor och tankar så blir deras sorg min sorg ett tag. Jag blir så ledsen över att deras drömmar inte går i uppfyllelse eller att de inte får svar på sina böner. En fråga blir väldigt uppenbar vid dessa tillfällen: VARFÖR GUD?

Ja, det finns mycket vi inte får svar på och som vi inte kan förstå, men ett är säkert: Gud vill ALLA människor gott!!!

När man möter dessa människor/kära vänner så inser man att sorg går inte att jämföra. Om det finns sorg så blir den stor för den människan för att han/hon har förlorat eller tappat hoppet om en dröm, även om det finns de som har det värre. För det är just det det handlar om, vad som har hänt eller inte hänt, kan skilja sig, men oftast så bottnar sorgen i att det inte har blivit som man tänkt sig. Som medmänniska kan vi lyssna, peppa och be så åtminstone hoppet finns kvar.