Kanske för personligt, men så här var det...

Tänkte alltså i söndags, att jag ringer och frågar om de kan sätta igång mig på måndagen istället för på onsdagen för det skulle passa så mycket bättre. Hade väldigt svårt att tänka mig att det skulle hinna sätta igång av sig själv på 2 dagar, men det vet man ju aldrig. Jag har ju bara en förlossning att jämföra med och det här var inte likt det alls. Den gången gick jag med värkar hemma i 3 dagar innan det väl sätte igång ordentligt. Vattnet gick 19 hemma, vi åkte in, värkarna var igång med en gång. Jag fick lustgas med en gång, stod upp. Låg ner sista 20 minutrarna och krystade utan smärtlindring. 23.08 var Joel född. Det gick fort och bra för att vara första förlossningen och jag trodde i mitt innersta att det skulle bli ungefär lika eller att det skulle gå ännu fortare. Hoppades att jag skulle hinna till KS. Och det gjorde jag, hann alltså.....

Jag ringde på måndagen och de sa att jag kunde komma in på en undersökning. Livmodertappen var inte så mogen, jag var öppen 1 cm = ingenting. Men eftersom de hade det så lugnt så beslutade de att sätta igång mig. Tack! På KS har de 3 olika igångsättningsmetoder beroende på hur mogen livmodertappen var. 1=mogen, 2=ganska mogen, 3=inte mogen. Tydligen var jag på en 2:a för det blev den metoden på mig. De förde in en kateter, som retar livmodern och får igång värkarna. Den satte de in kl 13. Visst fick jag värkar, men när den där katetern var ute så avtog värkarna igen. Kl 16.30 så satte värkarna igång av sig själv, tänkte på Joels förlossning och räknade ut att det här barnet föds strax efter 21 ;-). Barnmorskan var på mig några gånger och frågade om jag skulle föda innan hon gick hem kl 21. Ja, det ska jag tänkte jag.

Testade lite olika ställningar, vad som skulle vara bäst inför slutet. Jag bävade ändå inför krystvärkarna. Det var sackosäck, stå på alla fyra i sängen, ligga eller stå. Kl 19 undersökte hon mig, jag var bara öppen 4cm. Jaha, de hinner gå hem tänkte jag. Vid 19.30-20 bad jag om lustgas. Sen stod jag upp, satte mig ner mellan värkarna för att vila lite. Började fundera på om det var krysvärkar jag fick, men var lite osäker, men det kändes som att jag skulle föda. Hade en underbar barnmorska vid min sida, stötta, höll i hand och sa vänliga ord. Sen hade jag mannen där hela tiden, som masserade ryggen, uppmuntrade och var bara bäst. Barnmorskan försvann och sköterskan satt hos mig. Så frågade hon om det tryckte på, ja rejält sa jag. Jag ska nog titta sa hon. Jag la mig ner på sidan, barnmorskan hinner in + 3 till och på 2 krystningar så är hon ute kl 21.18. YES!!!

De 3 till som kom in var det nya passet. De 2 som varit med mig hela tiden hade sagt att de gick hem oavsätt om de såg huvudet. Den nya barnmorskan tog emot Tilda, men de 2 som varit med var kvar och fick ett härligt slut på sin arbetsdag och de nya fick en bra start på sin arbetsnatt.

Jag kan inte säga annat än att det gick bra. Sista värkarna var såklart en plåga, men det varade inte i 20 minuter och jag fick ha lustgas hela tiden. Vilken fröjd. Jag var otroligt fokuserad och andades väldigt bra. Det var en häftig upplevelse faktiskt, att det blev så annorlunda, men ändå så likt förra gången.

BB och amning tar jag en annan gång. Tilda är ett mästerverk! TACK GUD!