Pappa

Opsa (gårdsnamnet) Åke Joel Joelsson. Farfar hette Opsa Joel Halvarsson, därför fick pappa heta Joelsson i efternamn. Han var 41 när han fick mig (30 när han fick sin första). Han har levt för andra sen han var 17 då han började resa som evangelist. Han brinner för att människor ska få möta Jesus. Han har älskat ditt jobb, därför har det inte gjort honom något om han inte alltid fått betalt.

Han är ganska tystlåten, hemma har han inte pratat så mycket. Annat har det varit i predikstolen. Han är otroligt musikalisk, kan många instrument och sjunger bra, undra om han inte har absolut gehör. Han är eller var otroligt händig, ritade det stora fina huset i Arboga och var med och byggde en del, även om det var en snickare som höll i det. När jag var lite var jag hellre med honom i garaget än med mamma i köket. Han har väl inte direkt haft något ordningssinne eller disiplin. Han satt ofta uppe på nätterna och förberedde sina predikningar, kanske det också var enda gången som det var tyst i huset.

Han har en stark tro på vår Gud och har fått se mycket under. Vi barn har kanske saknat hans närvaro. Han kom hem sent på söndagkvällarna och åkte på tisdagarna. Han brann för Sydamerika och hade nog stannat där längre perioder om han inte haft oss. Han älskade barnen där borta i Brasilien och indianerna i Argentina. Han var borta 1-3 månader 3 ggr, tror jag det var. 1975 fick vi följa med hela familjen till Brasilien och var där ett halvår. Något som satt spår i hela vår familj resten av våra liv och det är vi tacksamma över. Pappa fick en hjärnblödning när han var 50-51, jag var 9 år. I och med detta så har jag fått lite mer tid med pappa än mina andra syskon som barn, även om det också var en jobbig tid. Han återhämtade sig och blev fullt frisk, vilket vi tror var ett under, eftersom läkarna inte trodde det att han skulle återhämta sig. Han kom igång med jobb, resor och även renoveringar på sommarstugan.

2006, 75 år gammal så fick han en stroke. Det tog vänster sida så han är lite halvt förlamad och kan inte röra sig så lätt, men huvudet och talet är med och det är skönt. Hjärtat är också kvar och han fortsätter att brinna för människors frälsning. Som barn har vi kanske undrat ibland varför alla andra har kommit före oss, men jag vet att han älskar oss och är stolt över oss, även om han inte säger det. Han är en go liten gubbe min pappa, som har gett oss ett rikt liv med sina resor och människor han lärt känna genom alla år. Det kommer bli tomt den dag han lämnar oss.