Lidande trots godhet

Hörde någon säga på radio tror jag att det var, att de som bloggar är de som bara vågar yttra sina åsikter på det här sättet, men inte i verkliga livet. Jag brukar tänka på det när jag skriver, för jag vet inte vilka som läser, men jag vill också kunna stå för allt jag skriver. Så ang min "bitterhet" på jobbet emellanåt så kan jag bara säga att jag har inget problem att ta upp det på mitt jobb. Sen blir jag väldigt frustrerad när man inte ser någon ändring. Och ang mitt förra inlägg så kan jag säga att jag sa till vissa gubbar vad jag tyckte. De tyckte ju lite synd om sig själva för att de ska komma in i vårt "stora" företag, då sa jag att jag tycker inte det är så himla kul att ni kommer heller, men nu är det så att några över våra huvuden har köpt/sålt er och vi har inget att säga till om. Punkt. Jag fick gubbarna att tystna ett tag. Man kan inte gilla alla, men jag kommer klara av att jobba med dessa gubbar, det är ju en del av mitt jobb och vardag :O).

En kollega har en vetgirig 5-årig son hemma, nu hade han börjat ställa frågor om påsken. Hon tyckte att hon kunde svara på det mesta rätt bra. Bl a sa hon att Jesus var en god person, som sa och gjorde mycket gott, men en del gillade inte det så de spikade upp honom på ett kors. "men mamma, om han var god, varför var de då dumma mot honom?". Ja, precis den frågan ställer sig många. Hon hade inget bra svar där, som var pedagogiskt och förståeligt för en 5-åring. Nej, vad säger man. Alla vuxna förstår inte heller det stora i döden. Jesus dog för vår skull, för kärlekens, för att vi skulle få liv och liv i överflöd. Det är så stort. Nu går vi snart in i stilla veckan, vi kan alltid påminnas om vad Jesus gjort, men den här tiden kan man kanske stanna upp lite extra. Ta åt dig de gamla slitna orden: "Ty så älskade Gud hela världen att han utgav sin enfödde son för att var och en som tror på honom ska få evigt liv". (Joh 3:16).

Jag frågade mina kollegor vid lunchen om de sett "Passion of Christ". Ja, sa en kollega direkt och blev nästan upprörd, över att man kunde göra en så brutal film. Men då sa flera av mina andra kollegor, nästan i kör "Ja, men det var ju så det var, det var ett enda lidande för honom". Skönt svar, jag behövde inte säga så mycket mer. Men jag tycker filmen är bra, det var ett fruktansvärt lidande för Jesus, hans sista dagar måste varit hemska, eftersom han själv visste vad han skulle gå igenom också. Men han gjorde det, och han uppstod.