Olika bilder

 


Tänker jättemycket på att det är så konstigt att man kan leva ihop och sen uppleva ens vardag och kärlek till varandra på så olika sätt. Att den ena kan gå och känna sig lugn och trygg i det man har och den andra känner inte alls det. 

Att den (jag) som kände mig lugn och trygg inte kunde känna av att den andre inte kände så. Det är jättekonstigt. 

Den här verkligheten känns fortfarande så overklig. Men jag är inte alls lika ledsen längre. Det är ändå skönt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag och andra

Sorgeprocessen

Att inte bli förstådd