Minnena bleknar mеd tiden

Tiden kommer visa, vem jag blir, hur jag är och mår.  Acceptansen och att det ska blekna bort är lite läskigt för kommer ingen då förstå varför jag blev som jag blev. 

Så kan mina tankar gå, men samtidigt vet jag att jag sörjt och bearbetat så den här tiden, det här traumat kommer inte behöva vara så stor del av vem jag kommer vara och hur jag lever. Och om jag glömmer betyder det inte att jag accepterar.

Det kommer alltid vara ett sår, en sorg, men jag kommer kanske inte tänka på honom och händelser varje dag som jag fortfarande gör. 

Då kan jag se fram emot den tiden.

Sångtext av Benny Andersson:

Minnena bleknar med tiden, minnen av stormiga år
Innan vi trötta och märkta av striden sträckte gevär
Och såg om våra sår
Minnena bleknar med tiden, bilden av oss blir diffus
Som in trollspegel märkligt förvriden men på ett sätt ändå allt mera ljus

Jag kan se oss ibland i en dröm, som en scen ur en stumfilm o läpparna rörs
I en ljudlös tablå där beskyllningar tystnat och tarvliga ord inte hörs

Minnena bleknar med tiden, kränkande tal suddas ut
I en sekund blev en gräns överskriden, vägen tillbaks den var avstängd tillslut

Allting gick över styr den där dan och med det var den sista av broarna bränd
Lika fullt tänker jag var det sant, var vi verkligen fast i en återvändsgränd

Minnena bleknar med tiden, tur säkert att det är så
Vi gick väl båda två stärkta ur striden
Ja kanske det men jag undrar ändå

Jag får aldrig ett svar, tanken gnager i mig
Fanns det en framtid med dig