Ångest

 

Jag har levt ett tryggt, beskyddat och bra liv utan ångest och oro. Tror det har att göra med mina trygga lugna föräldrar och sen den kyrkliga miljö jag levt i. Jag är så tacksam.

Jag blev alltså 50 år innan jag fick uppleva ångest för första gången och den har nu funnits i mig under 1 års tid. 

Beror den på att jag hamnar i en situation jag själv inte kan påverka tro?

Hur känns det då? Det känns inombords, hjärtklappning, skakig, oroskänsla som kommer bara sådär utan förvarning. Det är jobbigt att andas, när det är som värst känns det som panik, som att man inte får luft. 

Har fått lite hjälpmedel av terapeut, att fokusera på annat. Men sen förstår jag att andningen och träning hjälper. Och jag har även fått tabletter. 

Hoppas det inte är så att jag ska leva med det resten av livet nu utan att den ska försvinna och att jag ska komma tillbaka till mitt trygga och lugna jag. 

Orkar inte alltid be, men jag suckar och andra skrivna böner blir mina dagliga böner. "Gud beskydda mig."