Stora barn

 



Visst kan jag sakna när barnen var yngre och mer närvarande i mitt liv. Men de kloka samtal vi har nu och den kärlek jag får av dem på ett annat sätt är så fin. 

Att följa dem, se hur de formas till egna och trygga individer betyder allt.

Även om jag känner att jag kan vara mig själv inför dem så vill jag inte att de ska minnas mig som ett vrak genom den här perioden utan som stark och kärleksfull. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag och andra

Sorgeprocessen

Att inte bli förstådd