Plågar mig själv

 



Jag plågar mig själv genom att läsa bloggen från 2013-2016. Jag kan känna hur jag mådde hur jag tänkte och kände när jag skrev de inläggen. Jag älskade livet, att vara hemma i vardagen med barnen och allt som snurrade på. Mannen var ofta ute på motorcykeln, men det älskade han. Jag fick hem en glad, men trött man. Jag bråkade mycket med Tilda, hon var envis och det slet. Jag var ofta trött. Men jag älskade livet, mig själv, mannen och barnen.

Vem är jag nu, som inte kan känna den där tryggheten, glädjen över livet och kärleken till vare sig mig själv eller andra. Jo barnen älskar jag så det gör ont fortfarande. 

Gode Gud kan det bara få vända snart.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag och andra

Sorgeprocessen

Att inte bli förstådd