Den ensamma tystnaden


 Jag har aldrig haft problem med tystnaden. Jag har många gånger haft svårt att komma till ro. Bara sitta själv på en klippa har varit svårt för jag vill få mer gjort under mina vakna timmar. Men sen kan jag fördriva timmar med en bok eller mobilen eller framför en fin serie. 

Sen han flyttade ut klarar jag inte av tystnaden, det är som att tankarna kväver mig då. Men det hjälper att ha tv eller musik eller en podd på. 

Så kom jag på mig i söndags med att laga mat under tystnad och det gick bra för första gången på 5 månader. Ett litet steg I taget.

Tystnaden påminner mig om ensamheten, den ofrivilliga. 

"Hur du upplever ensamheten är individuellt men den kan kännas som ett kroppsligt obehag och till och med som fysisk smärta. Du kan också känna övergivenhet, otrygghet, hopplöshet, nedstämdhet och ångest. Ensamhet är ofta ett tabubelagt ämne vilket gör att många upplever det svårt att prata om och erkänna sina känslor."

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag och andra

Sorgeprocessen

Att inte bli förstådd