Förlåtelse och ansvar

Läste precis en så bra kommentar från en som varit med om övergrepp. 

– Vi är alla helt för förlåtelse. Vi tror att människor kan få en helt ny start. Absolut. Amen på det. Alltid! Men detta handlar inte om förlåtelse. Jag har förlåtit, men detta handlar om ansvar. Och om du ser något som händer omkring dig så måste du dra ut det i ljuset.

Jag tror på kraften i förlåtelsen. Funderar varför det är så svårt för vissa att säga förlåt eller ta emot förlåtelsen. Kommer fram till att det kanske bottnar i skam eller oförmåga. Eller att det gör för ont att erkänna sin egen del. 

Tror jag delvis lärt mig det hemifrån även om det kan vara svårast att be om förlåtelse hos dem man älskar mest. Vi har inte varit så duktiga på det. Utan det är främst i mötet med människor, speciellt i mitt ledarskap jag har lärt mig att be om förlåtelse. Det är så lätt att man hamnar i överläge, maktposition och gör övertramp. Det är så viktigt att se sig själv i andras ögon och ta ansvar för sitt eget handlande och sätt att vara. I slutändan är det bara det jag kan ändra på, mig själv. Och ett förlåt kan hela en annan människa jag möter och visa på att jag är inte mer än en vanlig människa.