LIVET MED MIG

När jobbet blir en så stor del av ens liv, är det där man har sina vänner, får sin bekräftelse och identitet. Jag har alltid varit påloggad på något sätt. Inte för 20 år sen för då hade vi inte ens mobil. När jag fick den var jag tillgänglig på telefon men kunde inte hjälpa så mycket då den stationära datorn stod på jobbet. Sen kom den bärbara datorn då kunde jag jobba trots VAB och semester och tillslut blev min arbetsplats hemma. Bara det är en resa. Men hur många år har jag egentligen varit tillgänglig hela tiden? Kanske 10 år, hälften av mina år på Coromatic.  Jag har inte tyckt tillgängligheten varit en börda, kan jag hjälpa en tekniker med ett samtal 10 min en julafton är det ok. Bördan har varit när jag inte hunnit med mina uppgifter på mina 40 timmar utan ägnat kvällar och familjetid åt att komma ikapp. Periodvis går det att jobba så, det kan t o m vara roligt att se andra kollegor påloggade kvällstid och vi jobbar för något ihop. Men det håller inte i längden.  Fast jag har tä

Snart checkar jag ut för gott på min nuvarande arbetsplats. I februari skulle det blivit 20 år och 11 år som chef.  När min nuvarande chef blev min chef hösten 2018 så tyckte han för mycket låg på mina axlar. Han ville jag skulle delegera mer och även få in andra ledare i teamet. Ibland har det varit svårt att höra det, för jag har väl haft svårt att släppa. Men mest har det varit bra, för att min arbetsbörda har minskat och jag har kunnat lägga mer tid på ledarskapet och utveckling. Och det är väl så ledare ska ha det, inte fastna för mycket i det operativa själv. Även om jag tycker det är roligt och bra att ha en liten hand kvar för att kunna förstå sina medarbetare.  Med det sagt och gjort var det så mycket enklare att lämna över till teamet många bitar. Hoppas nu att det inte ska bli för mycket för dem. Däremot har jag bara lämnat över ledarskapet till en tillförordnad vilket är svårare. Hur mycket av mina åsikter och sätt att göra saker på ska man dela med sig av. Ja egentligen är

Läste en bra insändare om, att när man som ledare, tackar för året som gått kan man också ödmjukt böja sig och även säga förlåt.  Vi är bara människor och kan inte nå alla jämt, även den bästa gör övertramp, säger något plumpt eller springer förbi sina medarbetare i stressen och lyssnar eller ser inte.  För alla de gånger jag gjort det vill jag säga förlåt. Tänkte på Lalehs sång Tack Förlåt, texten kommer här. Har du hört allting vi säger? Är det sånt som man bara gör? Men om allt det vi gjorde inte var för kärleken Vad är det då man gör det för? Satt som Buddha under trädet Sa hejdå till hela världen Ljust i huvet, öm i benen (Ljust i huvet, öm i benen) Satt och blunda under trädet Det finns mycket här i världen Men det enda man kan vara säker på är tack förlåt Nä det enda jag är säker på Oh-oh-oh, tack förlåt (Hey) Nä det enda jag är säker på Oh-oh-oh, tack förlåt Har du hört allting vi säger? Tiden läker inte alla sår Och alla vet att jorden bara tänker snurra på Men världen stannar