Pandemi tankar

Några av er har kanske haft det lugnare under pandemitiden. Andra har haft mer. En del har haft att göra men har blivit paralyserade av sin egen oro eller sina medarbetares oro. Det finns inget rätt och fel hur vi som chefer har hanterat den här tiden för det har varit nytt för alla. Vi får tänka att vi har gjort det vi trott varit rätt och vi har gjort så gott vi kunnat. Det finns så mycket att läsa och höra hur man ska vara som chef/ledare. Det är mycket viktigt som sägs och visst behöver vi tänka till. Ligga steget före ibland. Men vi får inte glömma bort oss själva. Hur mår jag? Hur reagerar jag? Är jag orolig? Osv.

För egen del har jag inte varit orolig. Jag tycker den digitala vägen har varit klockren för mig och mitt team. Jag har tvingat på kameran enellanåt, det tror jag varit viktigt. Däremot har det legat en underliggande stress som jag inte kunnat ta på riktigt. Kanske beror den på förväntningar som jag inte sett, men känner finns där. Kanske beror den på att jag upplever att medarbetarna mår dåligt och är stressade, men kan inte se det eller lugna dem med en klapp på axeln. Kanske beror det på att jag känner efter så mycket, men kan inte relatera känslorna till verkligheten. Kanske beror det på alla de orsakerna.

Det strömmar inlägg som handlar om annat man får tid till under denna tid. Jag hade inte mer tid över än vanligt så det kunde också göra mig stressad.

Det strömmar frågor som handlar om vad tar vi med oss för lärdom. Jag har tänkt på den frågan och kan inte hitta något bra svar på den. Jag behöver lära mig hantera min stress när jag sitter ensam. Sen behöver jag lära mig ännu mer att ställa de rätta frågorna till mina medarbetare så jag får ärliga svar som jag kan lita på.

Jag tror inte det här är över riktigt än och vi behöver bara vara ärliga mot oss själva och varandra. Det är det viktigaste för mig.

Så fortsätt tvätta händerna och var rädda om er.