Jodå jag är här

Vet inte vad jag ska känna eller tycka så jag släcker lampan och sover. Jag mår i grunden bra, tröttheten stör mig inte längre. 45 år, väldigt trygg med mina val och mitt liv. Men jag kan inte längre bara bita ihop, le och säga att allt är bra. Ni vet alla de där föreläsningar om att det är jag själv som väljer hur dagen ska bli, hur jag påverkar och tar emot. Jag tror mycket på det, men när det samtidigt finns en misstro och sorg då orkar man inte le, jag vill inte vara falsk. Denna ständiga fråga "hur är det?" Vad svarar man egentligen på den.

Ja ni förstår säkert att jag syftar mycket på jobbet. Hur många chanser ska de få. Sen kommer det dagar när jag fått jobbat ihop med några inspirerande kollegor och haft trevliga kundkontakter då blir jag inspirerad och det ger mig hopp. Är det konstigt eller normalt. Det är inte cheferna som inspirerar mig, utan det närmsta teamet och kunderna. Där befinner sig mina förvirrade tankar.

Men nu är det en riktigt fin lördag. Mannen åkte till Båstad med jobbet igår. Joel var på spelkväll så Tilda och jag hade myskväll på badhuset. Men innan det så kom jag lite sent till Fritids. Jag visste att jag skulle komma senare, men det blev en kvart till (pga larm i Örebro). Jag ringer Fritids och säger det och möts av världens bästa röst som säger att jag ska ta det lugnt och att det inte är några problem. Hur varm blir man inte i hjärtat. Fina fina Lillan hon har lyft upp det där fritidshemmet i höat. Hos dagmamman fick jag tyvärr ofta dåligt samvete om jag var en kvart sen, men det har aldrig hänt på vare sig förskolan eller fritids. Skönt. Och när jag kommer dit sitter Lillan med Tilda och en kille i soffan och pratar om hon är en tjej eller tant 😁.

Idag ska vi åka till Söderhamn på dop. Ska bli mysigt att träffa mannens familj även om han inte är med.