Kyrkan

En fantastisk plats, men också svår. Jag önskar så att det kunde få vara en plats för vila och kärlek. Men när det är många människor som möts så blir det så mycket känslor,  många viljor,  förväntningar och sen en historia. Att sen sitta frivilligt i styrelsen ideellt och ha ett arbetsgivaransvar är väldigt knepigt.

Men jag lär mig så mycket här som jag kan ta med mig i vardagslivet,  precis som jag lär mig mycket i vardagslivet som jag kan ta med till kyrkan. Idag kände jag tydligt att den hårda attityd som jag upplever blir mer och mer i samhället borde inte följa med oss in i kyrkan. Men den gör det för vi är påverkade av vår tid. Men jag skulle önska och jobbar på själv att tänka till innan jag skriver eller säger något. Varför har jag den här förväntan, kan jag formulera mig på ett mjukare sätt osv. Viktigt! Mer kärlek åt folket ❤

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag och andra

Sorgeprocessen

Att inte bli förstådd