Dan före dopparedan

Ska man ha dåligt samvete för att jag älskar julen. Jag överöser gärna med klappar. Visst jag gråter när jag ser bilder från Syrien, jag köper också gåvor på Unicef,  men jag behöver inte tala om det för alla. I år kommer 3 flyktingpojkar (25 åriga killar) vara med på julafton hos svärföräldrarna. Vilket jag gillar,  men igår kändes det lite jobbigt att jag har så många klappar till barnen, hur ska de grabbarna reagera. Men mina barn får långt ifrån allt de pekar på. Jag säger oftast nej. Men till jul och födelsedagen säger jag ja. Så idag har jag bestämt mig för att inte ha dåligt samvete. Nu är vi på väg och jag ska koppla av och njuta av jul, klappar och gemenskap som jag brukar. Vilka val andra gör är upp till dom. 

Vi startade lite hemma med julstrumpa och mormor klappar, som blev en hit 😀.

GOD JUL! 🎄

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag och andra

Bollar i luften

Sorgeprocessen