Hittade en bra text. Just nu bråkar vi varje dag. Jag vill ju inget hellre än bara krama henne och göra mysiga saker med henne, men hon retar mig till gallfeber. Så några igenkänningsfaktorer är det i texten allt.
10 BRA saker med en 6-åring!
Det här med att 6-åringar skulle vara som "små tonåringar" förstår jag inte alls. De är väl inget trotsigt med en 6-åring? De är ju...mysiga...och samarbetsvilliga? (Skjut mig.) Min lugna fina tös har lämnat "den harmoniska fasen" och är nu inne i "Exorcisten-fasen". För att inte fastna i det negativa har jag skrivit ihop en lista med 10 positiva egenskaper hos en 6-åring:
Vi kallar den "10 BRA saker med en 6-åring!"
1. Du slipper stressa. Du kommer nämligen aldrig ut genom dörrhelvetet i alla fall när du har en 6-åring. En strumpa kan ta 15 minuter att få på foten och då ingår två utbrott, ett par minuters letande efter strumpan som kastats iväg av ilska och slutligen ett byte till ett nytt par som "inte kliar"?! Ingen stressmage. Man hinner äta lunch, maila alla man känner, betala räkningar och tömma diskmaskinen under tiden ungen klär på sig ytterkläderna. Praktiskt. Och när ungen väl är påklädd och klar för att gå ut så får den ett utbrott till och kastar av sig alla kläderna och springer in på rummet igen.
2. Du behöver inte ha ångest inför din brist på fantasi i köket. Oavsett om du bjuder på Mamma Scans köttbullar med snabbmakaroner eller Plankstek så får du "tror-du-själv-på-detta-mamma?!"-blicken. Uttrycket "god mat" existerar inte och 6-åringen bidrar med lika mycket romantik vid middagsbordet som vinterkräksjukan. "Älskling, det är maaat!" Tystnad. "Alice, det är mat. Kommer du?" Tystnad. "Alice, kom nu ut och sätt dig!". Tystnad och en sur blick. Tre minuter senare kommer 6-åringen ut i köket, rynkar på näsan och säger "Vad blir det för mat?" Oavsett vad man svarar så får man en sur blick och orden "jag tycker inte om detta!" till svar. Det som var femåringens favoritmat är sexåringens avsky. Tända ljus och mys är inte att tänka på heller. 6-åringen välter nämligen skiten med sina skumma armar och tänder eld på huset när den sträcker sig efter lingonsylten.
3. Du slipper lägga tid på att välja kläder åt barnen. En sexåring kan allting själv och man förlorar den lilla makten över garderoben som man hade kvar. Att man sen har förärats med en 6-åring med konstig smak är bara otur. Även om man fyller garderoben med snygga kläder lyckas de omforma den till en rysk UFF-container á la 1987. HUR HITTAR UNGEN DE DÄR KONSTIGA KLÄDERNA?! Fanns de ens där inne? Vi är absolut inga modelejon (haha) i den här familjen - men man måste ju kunna kräva HELA och RENA kläder? Eftersom att Alice kan ALLTING själv så hamnar allt ifrån trasor till ketchupfyllda tröjor i hennes garderob när hon "hetsstädar". Skillnaden mellan oss är att hon inte ser fläckarna...eller hålen...eller det faktum att klänningen i strl 98 inte längre är en klänning utan en bh. Suck.
4. Du behöver inte vara orolig för att slarva bort en 6-åring. En vaken 6-åring skriker hela jävla tiden och oavsett om ni är inomhus eller utomhus så ser den till att höras. Har den dessutom ett yngre syskon i närheten ökar ljudnivån markant och antalet skrik per minut tiodubblas. Det är på en sådan ljudnivå att man ibland kommer på sig själv med att googla ord som "hörselskada", "stämbandsborttagning" och "restresa". Jag. Blir. Trött.
5. Du får shoppa loss på IKEA. Ungen beter sig som en otränad cirkusapa med sina växande armar och ben och allt som inte sitter fast åker i golvet. Häller du upp ett halvt glas mjölk så vet du att MINST 50% kommer att åka i golvet inom 3 minuter. Dammsugaren står alltid framme, hushållspapper används kilometervis varje dag och du börjar leta längst in i köksskåpen igen efter de där fula gamla plastmuggarna med Nalle Puh på. Men Yeyh för omaka glas och frekventa IKEA-besök! (Här kan 6-åringen med fördel bytas mot en nummerlapp under den timme som ska spenderas i områden med glas och porslin.)
6. Du behöver inte oroa dig för att bli dryg eller högfärdig. Oavsett vad du gör och hur bra du gör det så svarar alltid sexåringen med "Vem-fan-tror-du-att-du-är-blicken". Skojar du...eller dansar...eller sjunger så stannar 6-åringens värld upp. Den bara står där...och gapar. Och så får du den där blicken och inser att du bara är en pinsam idiot. Är det riktigt illa får du gapandet, blicken OCH ett "Men maaaammaaaaa!?
7. Du är inte längre i riskzonen för att bli utsatt för rån. Att vara förälder till en sexåring är det samma som att leva i ett kontantlöst samhälle. Skulle du råka få en tjugolapp eller en guldpeng så nog fan tappar ungen en tand fem minuter senare. Varenda gång du ska stoppa pengar i parkeringsautomaten står du där och kallar tandfén för könsord. Du blir ruinerad! Gluggen gapar som öppningen till en spargris och till slut vet du inte var du ska stoppa pengarna.
8. Du blir en ärligare människa.Sexåringen hör och ser allt och nödlögner kommer du inte långt med. Försöker du smyga med något genom att prata på engelska så nog fan förstår den det med. Att skriva ner saker är också kört. 6-åringen läser numera och avslöjar allt du försöker gömma i skrift. Det som en gång var en "snabb godnattsaga" har bytts ut mot en långdragen "D...d...de... DET! Va...vaaaa VAR! Eeeeen gå...gå... GÅNG! Eee...en he...heees....heeeest!". Dessutom filmar sexåringen dig i smyg med mobilen, fotar dig med ipaden och skriver egna sms till farmor och kusinerna och avslöjar allt som sägs. Loggar du inte ut ordentligt lär det inte dröja länge innan en facerape blir ett faktum. Jag kan se framför mig ett "Jag är en surig mamma som lagar ekli mat" på min wall.
9. Du blir väldigt social! Och det beror på att sexåringen inte har någon som helst förståelse för dumheter som att inte vilja svara i telefon när det ringer säljare, låta bli att öppna dörren för Jehovas Vittnen eller motviljan till att stanna och prata med den där skumma grannen med hål i byxorna. Sexåringen kastar sig över telefonen när det ringer och säger "Ja, min mamma sitter här!" även om hela din kropp skriker NEEEEEEEEJ! Grannen med hål i byxorna som du försöker ignorera och kör förbi med huvudet mellan knäna vinkas det glatt till ifrån baksätet och plötsligt står han i din hall. Då blir 6-åringen osocial och stänger in sig på rummet.
10. Man får massor med kärlek! Det gäller dock att anfalla när famnen är öppen. Lite som att närma sig en mamma med pms - man gör det bäst med ett geisha i handen och man måste hitta rätt ögonblick. Ena sekunden är man den dummaste mamman i heeeela världen och i nästa sekund är man bättre än solen och glass tillsammans. Man lever lite på gränsen till schizofreni hela tiden men kaoset och fighterna balanseras oftast upp med en varm kram. Man är världens bästa och världens sämsta. Och det är ibland en ömsesidig känsla. Men det är trots kaos, tårar, arga blickar och smäll i dörrar ganska mycket humor i att se en sexåring på rangliga ben försöka balansera en bricka med "förlåt-mig-fika" innehållandes egengjord "smoothie" på fan-vet-vad med sugrör och isbitar. ♥
Kommentarer