Det finns alltid någon som kan mer

Jag ser inte mig själv som överambitiös.  Jag kan jobba hårt och mycket, men jag kan också vara oerhört lat och slappa. 

De flesta tycker jag jobbar som jag, sen finns det alltid dem som är latare och dem som är överambitiösa. Visst har det varit perioder då jag jobbat för mycket så jag har blivit slut. Oftast har jag hittat en bra balans. Sen om jag är rastlös på kvällen så har jag lättare för att slå på datorn och jobba lite än att ställa mig och baka eller rensa förrådet.  Där saknar jag energi, att göra det där extra som behövs hemma.

Men att planera och handla till 30 personer till en midsommarhelg har jag energi till för då får jag så mycket igen. Ett rensat förråd glädjer ju bara mig själv.....

Hörde om en tjej som jobbade stenhårt på ett företag i Sverige och säkert 60 timmar i veckan och på väg att bli utbränd. Så flyttade hon till Australien och jobbade på samma bolag.  Där var en helt annan inställning.  Ingen jobbade mer än sina 40 timmar, sen var de ute på stranden eller surfa. 

Beror det på klimatet att vi är såna arbetanarkomaner. Det är lättare att slå på datorn än att gå ut på en promenad i kyla och regn. 

Lite funderingar från mig som tycker det är dötrist att ha en matt kropp. Ibland gillar jag att slappa och se en film mitt på dan, men inte just nu. Men det är kanske just nu du behöver det Tina, sa min chef ;-).

Skickat från min Samsung Mobil

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag och andra

Sorgeprocessen

Att inte bli förstådd