Det här med att bo i radhus
I morse när jag gick hemifrån så stod jag och grannen och låste våra dörrar samtidigt och pratade. I radhus kommer man varann ganska nära, samtidigt så är vi duktiga på att ha avstånd. Blir lite fascinerad över hur det är och samtidigt över den trygghet det också ger.
Gick vidare till bilen och tänkte. Ska vi bo så här nu tills vi dör, kommer våra grannar vara våra grannar resten av livet. Kan bli så, men mycket förändras i den här staden. Märklig tanke att gå och prata med varandra i 60-70 års ålder.
Har tänkt samma sak med jobbet, kommer vi sitta där som gaggiga kärringar tills vi går i pension? Vilken otroligt komisk tanke, samtidigt så är det nu många av oss hamnat rätt och det är en enorm trygghet att stanna kvar.
När jag var mellan 20-30 år så flyttade jag 6 gånger och hade 10 olika jobb. Det var ett sätt för mig att utvecklas och få erfarenhet, jag gillade det. Jag skapade många nya kontakter hela tiden. Såg aldrig på tv, träffade ofta mina vänner ute på stan. Så tacksam för den tiden.
Nu mellan 32 och 42 år så har jag bott på samma ställe, haft ett enda jobb, ser på tv i stort sätt varje kväll. Är i stan en gång i kvartalet kanske och träffar vänner över en middag en gång i månaden. Vilken skillnad på liv, men vet ni jag har ett tryggt hem, ett utvecklande jobb och en man och 4 fantastiska barn som berikar mitt liv på ett annat sätt. Så tacksam för den här tiden och ser fram emot kommande 10 år :).
Tänkte också på det här med att vara på ett och samma jobb så länge. Det är tryggt både för mig och företaget, man sitter med en företagserfarenhet som är ovärderlig, men det kan också vara så att man tar saker för givet och förväntar sig lite för mycket tillbaka. Skulle jag idag kommer som ny till ett företag så skulle jag kanske inte våga kräva så mycket, men det vågar vi som jobbat länge och det kan vara tufft för företaget.
Nu ska jag ta helg. Mannen är på västkusten. Jag och barnen ska mysa ikväll och sen åka till mamma/mormor imorgon, som fyller år idag.
Gick vidare till bilen och tänkte. Ska vi bo så här nu tills vi dör, kommer våra grannar vara våra grannar resten av livet. Kan bli så, men mycket förändras i den här staden. Märklig tanke att gå och prata med varandra i 60-70 års ålder.
Har tänkt samma sak med jobbet, kommer vi sitta där som gaggiga kärringar tills vi går i pension? Vilken otroligt komisk tanke, samtidigt så är det nu många av oss hamnat rätt och det är en enorm trygghet att stanna kvar.
När jag var mellan 20-30 år så flyttade jag 6 gånger och hade 10 olika jobb. Det var ett sätt för mig att utvecklas och få erfarenhet, jag gillade det. Jag skapade många nya kontakter hela tiden. Såg aldrig på tv, träffade ofta mina vänner ute på stan. Så tacksam för den tiden.
Nu mellan 32 och 42 år så har jag bott på samma ställe, haft ett enda jobb, ser på tv i stort sätt varje kväll. Är i stan en gång i kvartalet kanske och träffar vänner över en middag en gång i månaden. Vilken skillnad på liv, men vet ni jag har ett tryggt hem, ett utvecklande jobb och en man och 4 fantastiska barn som berikar mitt liv på ett annat sätt. Så tacksam för den här tiden och ser fram emot kommande 10 år :).
Tänkte också på det här med att vara på ett och samma jobb så länge. Det är tryggt både för mig och företaget, man sitter med en företagserfarenhet som är ovärderlig, men det kan också vara så att man tar saker för givet och förväntar sig lite för mycket tillbaka. Skulle jag idag kommer som ny till ett företag så skulle jag kanske inte våga kräva så mycket, men det vågar vi som jobbat länge och det kan vara tufft för företaget.
Nu ska jag ta helg. Mannen är på västkusten. Jag och barnen ska mysa ikväll och sen åka till mamma/mormor imorgon, som fyller år idag.
Kommentarer