Dalarna

Blev påmind om varför jag inte velat flytta till Dalarna.  Min referens var Äppelbo. Där pappa kom ifrån och hans syskon fanns. Jag gillade aldrig att åka dit som barn. Men nu vet jag ju att det finns lite större städer i Dalarna, som jag kan tänka mig att bo i ;-).

Men att komma in på begravningen i fredags var väldigt märkligt. Alla i byn vände sig och tittade. Så gick jag runt och hälsade på släkten, kände igen dem trots att några av dem hade jag inte sett sen jag var där med mamma och pappa som barn. Det var trevligt att träffa dem. Bondsläkten. "Släkträff snart" sa någon.  "Tråkigt att det ska till en begravning för att ni ska träffas" sa min granne.  Nej, så känner inte jag. Trevligt att träffas, men det räcker för mig. Låter kanske hemskt, men så känner jag. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag och andra

Sorgeprocessen

Att inte bli förstådd