8 åringen

Han var 6 år, det var jobbigt för honom,  även för oss. Var han stor eller liten. Började bli kaxig,  säga ifrån, vara otrevlig.  Så blev han 7, kändes nästan mindre. Blev gnälligare.  Ja, plötsligt kändes han liten igen, det var mycket tjat och gnat, som att han inte förstod. Han var väldigt go och kramig hela tiden tack och lov.

Så blev han 8 och började 2an och något hände.  Han är glad. Kvittrar och sjunger och pratar i ett.  Berättar om figurer jag aldrig lär mig namnet på, precis som hans storebror gjorde för 10 år sen. Han kan sätta sig på tvären, men kan ändra sig rätt fort och göra som vi säger.  Han kan reta lillasyster, men sen vara jättego mot henne.  Hjälpa henne och få henne att skratta.  

Så mysigt att ha en 8 åring igen helt enkelt. Det gäller att njuta, för det kan vända fort igen.  

Vi har så många fina äpplen, hinner inte ta tillvara på dem.