Människor på sjukhus

Störande - Han som hörs mest, skriker, hostar och andas högt. Tror att han är instängd, skriker "släpp ut mig". Kräver mycket personal,  andra patienter ska låta honom vara i fred. 

Ynkliga - Den lilla damen som är så tacksam för att alla är så snälla, men så vänds det snabbt till tårar och hon står och gråter och vill ringa sin dotter.  Hon vet inte var hon ska ta vägen.  Hon pratar gärna med oss andra, men hör inte vad vi säger.  Personalen orkar inte riktigt med hennes gnäll. 

Ensamma - Damen som inte litar på att signalsystemet fungerar. Ligger och försöker ropa på personalen "hallå, kom, var är ni, hallå, varför kommer ingen". Ropen övergår i förtvivlan.  Personalen skrattar och bemöter henne med ett högt Hallå. 

Promeneraren - Mannen som aldrig kommer sluta röra på sig. Traskar fram och tillbaka i raska steg och med armrörelser. Tack, han påminde mig om att ta en runda själv och sträcka lite på mig. 

Polskan - Som inte vill att hennes man, son och sondotter ska åka.  Går efter dem tills dörren stängs och ser förtvivlad ut när de går. Vet inte riktigt vad hon ska ta sig till. Försöker prata med oss andra,  på polska. 

Säger det igen, personalen är fantastisk.