Lugnare, men...


Stressade igår morse också och gnällde på barnen (stackars barn). Skulle vara hos logopeded med Tilda. Bestämde mig att åka hem efter det, med Tilda som fortfarande var hängig. Då det blev en Vabdag, behövlig för både henne och mig.

Gick upp en halvtimme tidigare idag för att inte vara gnälliga mamman. Gick bra tills vi skulle gå. Syskonen lipar mot varandra och kallar varann fula saker som "bajshuvud" (hårt). Vi kommer i tid till skolan, men sen är det bilkö hemifrån mig till jobbet, så jag blir ändå sen... Sånt är livet.

Samtidigt ligger någon för döden, en annan behandlas med cellgifter, en annan sitter själv i sin ensamhet, flera tusen har precis blivit av mitt sitt hem och/eller sina nära och kära. Osv. Livet ja....

Skickat från min HTC

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag och andra

Sorgeprocessen

Att inte bli förstådd