1:a maj
Solen skiner, perfekt dag för altan- och fönstertvätt och sen träffa goda vänner och grilla. Så var dagen planerad, men eftersom min förkylning inte blev bättre så sa jag att mannen och barnen fick gå själva till vännerna.
Sov dåligt under natten, hostade och var uppe och torkade ögonen några gånger. Strax efter kl 6 började jag få ont i magen. Tänkte att det kanske var hostmedicinen jag tagit på fastande mage en timme tidigare. Värmde en vetekudde och gick och la mig igen. Det gick inte att ligga, kröp på golvet, stod upp, gick fram och tillbaka. Smärtan blev bara värre. Kallsvettades och försökte kräkas, men det gick inte. Kände igen smärtan från 2-2,5 år tidigare då jag hade problem med gallan. Det ledde ju till att jag fick operera bort gallblåsan. Visste att man ändå kunde få gallstensanfall och har då lyckligtvis inte fått det förrän nu.
Ber mannen ringa sjukvårdsupplysningen, de ber oss avvakta en timma. Efter en halvtimma står jag inte ut längre, jag lovar denna smärta är värre än att föda barn, den ger sig inte och det går inte att göra någonting åt den. Ber mannen ringa ambulans, som kommer inom 20 minuter. Underbara människor, tänk att dessa finns. Då hade det avtagit lite, men det kom tillbaka, vilket de såg. De kunde ge mig smärtlindring, men då var jag tvungen att åka med dem in och det gjorde jag.
Väl på St Görans akutmottagning tas jag emot av ännu fler underbara människor, undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. Tar prover, känner på magen och tar ultraljud. Säger att det kan vara gallsten i gallgångarna och de är svåra att se, njursten, blindtarmen, magkatarr eller magsår. 2,5 timma senare får jag åka hem. Läkaren tror mest att det är magkatarr eller magsår, så jag får medicin mot det. Jag ber om att få smärtstillande om det skulle hända igen. Nej, det vill han inte ge mig, då vill han att jag ska komma in igen. Bävar för att det ska hända igen, det är hemskt. Måste sluta äta så mycket ipren, som jag gör för min rygg. Hoppas på att det inte ska hända igen.
Sen var det bara hem och vila och försöka sova lite. Satte mig en stund ute i solen nu, men mina ögon mår inte så bra av det. Ska nog ta en cykeltur bort till mina vänner och min familj. Vill ju vara med dom.
Ja, så kan också en första maj se ut.
Sov dåligt under natten, hostade och var uppe och torkade ögonen några gånger. Strax efter kl 6 började jag få ont i magen. Tänkte att det kanske var hostmedicinen jag tagit på fastande mage en timme tidigare. Värmde en vetekudde och gick och la mig igen. Det gick inte att ligga, kröp på golvet, stod upp, gick fram och tillbaka. Smärtan blev bara värre. Kallsvettades och försökte kräkas, men det gick inte. Kände igen smärtan från 2-2,5 år tidigare då jag hade problem med gallan. Det ledde ju till att jag fick operera bort gallblåsan. Visste att man ändå kunde få gallstensanfall och har då lyckligtvis inte fått det förrän nu.
Ber mannen ringa sjukvårdsupplysningen, de ber oss avvakta en timma. Efter en halvtimma står jag inte ut längre, jag lovar denna smärta är värre än att föda barn, den ger sig inte och det går inte att göra någonting åt den. Ber mannen ringa ambulans, som kommer inom 20 minuter. Underbara människor, tänk att dessa finns. Då hade det avtagit lite, men det kom tillbaka, vilket de såg. De kunde ge mig smärtlindring, men då var jag tvungen att åka med dem in och det gjorde jag.
Väl på St Görans akutmottagning tas jag emot av ännu fler underbara människor, undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. Tar prover, känner på magen och tar ultraljud. Säger att det kan vara gallsten i gallgångarna och de är svåra att se, njursten, blindtarmen, magkatarr eller magsår. 2,5 timma senare får jag åka hem. Läkaren tror mest att det är magkatarr eller magsår, så jag får medicin mot det. Jag ber om att få smärtstillande om det skulle hända igen. Nej, det vill han inte ge mig, då vill han att jag ska komma in igen. Bävar för att det ska hända igen, det är hemskt. Måste sluta äta så mycket ipren, som jag gör för min rygg. Hoppas på att det inte ska hända igen.
Sen var det bara hem och vila och försöka sova lite. Satte mig en stund ute i solen nu, men mina ögon mår inte så bra av det. Ska nog ta en cykeltur bort till mina vänner och min familj. Vill ju vara med dom.
Ja, så kan också en första maj se ut.
Kommentarer
Kram Gilla