Bytt avdelning

Fick frågan idag om jag står nära min pappa. Otroligt svårt att svara på, är det någon som kommit pappa nära? Jag vet faktiskt inte, jag har aldrig upplevt att jag kommit honom nära inpå livet. Nog står jag mamma närmare.

Visst blir det tomt och sorgligt när han somnar in, men jag gläds så med honom att han ska få möta vår kung och äntligen se vad som finns bortom detta.

Jag tycker inte det är värdigt när det drar ut på tiden på det här sättet, inte för någon. Nej, Gud, Du får gärna ta hem honom nu. Kanske vi behöver säga till pappa att han kan släppa taget, att vi tar hand om mamma, som G berätta att de sagt till hennes farfar. På onsdag ska pappa fylla 82 år, så visst är han gammal och han har levt ett rikt liv.

Pappa har blivit flyttad till strokeavdelningen. Det jänns inte som de har samma koll där som på hjärtintensiven. Det finns inget anhörigrum eller extra säng. Men mamma hade visst legat på soffan i dagrummet några timmar. I natt är syster M där också. Pappa har varit mer borta, och har hostat en del, annars är det som vanligt.

Jag åker dit imorgon och tar natten till söndagen med mamma.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag och andra

Sorgeprocessen

Att inte bli förstådd