Se upp för dörrarna 31/1

Det är inte roligt när dörrarna stängs framför näsan på en och jag står på fel sida. Möter chaufförens blick, men det hjälper inte. 6 minuter när jag ska hämta barnen känns länge, men det är ju inte det. Jag vet. Det gäller att ha lite perspektiv, 1 h till nästa tur händer ju inte här.

Har en skittelefon, som jobbtelefon. Har dragit mig för att köpa en ny privat. Jag sa på jobbet att jag vill bara ha en, än att hålla på att titta i 2 kalendrar jämt. Men jag prioriteras EJ, men jag ska kanske vara tacksam.

Hittade en present på blocket till Tilda, som en kollega kunde hämta åt mig idag, men hon som sålde den var inte hemma just då. Nu blir det inte en morgonpresent imorgon, men kanske en försenad.

Jag åker nu på ett blått kort på sl som drar pengar varje gång, istället för remsa. Mycket bra system, slipper stå i kö hos spärrvakten. Men den känner av minutrarna bättre och är inte lika generös som chaufförerna eller spärrvakterna. Igår kom jag med buss från jobbet 16.43, klev på sista bussen hem efter presenthandling 17.59. 76 minuter, man får åka 75. Suck.

Är det en sån dag idag? Ja, tydligen...

Ps. Klev av bussen 16, var hemma 17. Tar sin lilla tid att hämta barnen, men då är jag i varje fall med dem.

Skickat från min HTC

Kommentarer

my Haven sa…
Oj vilket pusslande du verkar ha i storstaden;) Hoppas allt är väl med dig och din kära familj! Kram Lena

Populära inlägg i den här bloggen

Jag och andra

Bollar i luften

Sorgeprocessen