Läget

Jag var kvar hos pappa natten till måndag, en jobbig natt för honom med många kramper. Så på måndagen hade han fått så mycket medicin så han sov stilla hela dagen. De tog honom på röntgen, men kunde inte hitta något. Så konstigt. De tog ryggmärgsprov, fick inget på det heller. Senare röntgade de lungorna och det visade sig att han har dubbelsidig lunginflammation.

De har inte släppt att det måste vara en propp i hjärnan eftersom han har alla symtom på det, men väldigt märkligt att de inte ser det på röntgen.

Eftersom jag inte hade sovit så mycket och min familj var sjuka hemma så åkte jag hem till dem måndag em. Tur var det, för jag fick någon magbakterie och har legat hela dagen idag. Så det har varit sjukstuga här hemma också.

Väldigt konstigt att komma ifrån mamma och pappa, där är man så mitt i det och väntar på döden. Här hemma, eller utanför sjukhusets väggar rullar livet på som vanligt.

Väldigt konstigt är det också, att det tar sån tid. Han har ett starkt hjärta och en kropp som vill överleva. Men läkarna säger att det är kritiskt och att det är egentligen bara slutet vi väntar på.

Det var skönt att vara där, att vi alla var samlade och fick bearbeta våra egna tankar och gråta tillsammans. När vi sjöng så sa jag det, "Ja, nog får han möta en vackrare sång i himlen". Vi hittade inte alltid texten, rösterna brast för att vi grät. Vi vill i varje fall tro att pappa gillade det.

Får se hur lång tid det tar, jag kanske åker dit till helgen igen. Mamma har ju suttit bredvid pappa varenda natt nu sen i lördags och det förstår vi att hon vill, men hon måste vara helt slut. Nu har hennes syster kommit dit och är tillsammans med henne.