Jazz

Satt på middagen ikväll och sa till min att jag är så tacksam att jag är så nöjd och harmonisk. Det finns inte mycket jag saknar i mitt liv. Visst skulle jag vilja ha mera lön, för att jag är värd det. Irriterar mig på folk som har mer lön, men lättare jobb eller bara dålig arbetsmoral. Jag går inte och längtar efter mer saker eller en utomlandsresa. Jag är så tillfreds, men så sätter jag på tvn och får höra en jazzkonsert med saxofon och börjar nästan gråta. Det är så njutbart och alldeles för lite av det i mitt liv. Se dem spela med den inlevelsen, leka fram harmonin, jag blir nästan euforisk.

Ser fram emot när jag kan presentera detta för barnen, då vi fyra kan gå på konsert. Det behöver inte vara långt borta.

Skickat från min HTC

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag och andra

Sorgeprocessen

Att inte bli förstådd