Hjälp min son är snart en skolpojke

Det var en mysig grupp med 12 6-åringar som träffades idag. Vi föräldrar skulle inte vara med, men vi hamnade lite i bakgrunden ändå i 20 minuter innan vi blev utkörda, och det var nog lika så bra. Fast det var roligt att vara med ett tag och höra barnen prata. Joel säger ingenting utöver det han blir tillsagd att säga, så han var väldigt tyst. Det var några fler som Joel, medan den andra skaran pratade mycket och rätt ut. Det är som det alltid har varit. Jag är inte orolig, jag tror att det kommer gå bra för Joel. Det har gått bra för hans storebror, som varit likadan. Tänk bara om alla barn kunde vänta på sin tur då skulle alla få en lika stor chans att få visa vad de kan eller hinna svara på frökens fråga.

När jag hämtar Joel, så är de äldre barnen på väg till maten. En pojke 8 år stöter i en flicka 8 år, hon blänger på honom och säger "fuck". Vad är det som händer de här första åren i skolan? Vad är det som gör alla söta förskolebarn till kaxiga ligister? Ja, det är en fråga jag ställt mig länge. Skolan är en tuff värld, men det är också en spännande och rolig värld. Och jag hoppas verkligen att Joel ska få uppleva sen sidan av sin skoltid.