Till min MAN

Satt och tittade i bröllopsalbum igår och läste lite tal och kort. Bl a det här:
HA, han är MIN! man, JAG har fångat honom SJÄLV, han bär MIN ring med MITT namn uti. VI står tätt ihop i telefonkatalogen och ringer det kan JAG svara och ropa "Till dig älskling" eller "han får inte störas är det något JAG framföra, och vem är det jag har äran att tala med egentligen?"

I tvättmaskinen åker hans kalsonger runt med MINA trosor, och vad vi gör när vi åkt hem säger jag inte, men alla vet det, i princip, och det är han och JAG. I hans plånbok finns foton av MIG och till hans livförsökring är JAG närmaste förmånstagare.

Säger han "jävla fruntimmer" menar han MIG, och spånar han om sin förundran inför kvinnan menar han MIG. Vi har inbördes testamente och FAMILJEGRAV och MIN tjocka mage ansvarar han för, det är härligt och alla vet det, alla vet det och inte är förvånad utom jag som ständigt häpnar över allt detta - vi kan tiga, vi kan gräla, det är ändå han och JAG. JAG är hans för han är MIN.

Jag tycker inte den är jättebra, men den är charmig :). Däremot är min man jättebra, go och väldigt lyhörd. Tack min älskling!!! Pöss

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag och andra

Sorgeprocessen

Att inte bli förstådd