Begravning


Absolut något bland det värsta jag varit med om. Men om man kan säga att en begravning var fin så var den det. De spelade flickans musik, kistan var lila, blommorna vackra och prästen jordnära. Så många 15-åringar ska inte behöva gå på en begravning. Hoppas de har stöd i varandra och i sina familjer. Nu ber vi och hoppas att mamma U ska orka leva vidare, min syster är ett otroligt stöd där och då behöver hon självklart stöd också. Och hennes stackars barn som såg E som storasyter. Ja, det fruktansvärt tungt att möta alla i sorg, men så skönt att få krama om dem alla.

TRO - att vi ska ses igen HOPP - om ett liv efter detta KÄRLEK - vi ska älska varandra! (skrev vi på kortet).

Kommentarer

Lilla Li sa…
Det gör så ont i hjärtat. Och det är ju ingenting mot de närmastes smärta, outhärdligt. Fina ord ni skickade med.
Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Jag och andra

Sorgeprocessen

Att inte bli förstådd