Har gråten i halsen

Fick boken "Varför gråter inte Emma?" i födelsedagspresent. Jag bara gråter, det är en sån fruktansvärd tragedi. Tanken på att Joel och Tilda skulle dö gör så ont. Nej, så vill jag inte tänka utan vara tacksam istället. Däremot vill jag vara med mina barn, mer än vad jag är. Varför har jag inte Joel hemma t ex.... När Tilda sover så saknar jag henne.

Och att komma tillbaka till jobbet känns bara konstigt. VILL INTE!!!! Nej, jag vill inte jobba, jag vill vara mer med mina barn. Jag vill inte möta en konstig situation på jobbet. Men men... jag måste, så är det ju bara.

Kommentarer

Anonym sa…
Ja, barnen betyder verkligen allt för en. Kanske bra att läsa såna böcker så man ännu mer uppskattar det!
Kram på dej!
/Gunilla

Populära inlägg i den här bloggen

Jag och andra

Bollar i luften

Sorgeprocessen