Skräckblandad förtjusning

Börjar förstå att det närmar sig, jag kan sitta med en bebis i famnen när som helst. Det känns inte som att det är på gång än, men det trycker på och lite sammandragningar har jag känt. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser på förlossningen. Smärtan skrämmer mig lite, alla säger att man glömmer, men jag minns i stort sett hela Joels förlossning trots lustgasen. Sen kan jag tycka att det känns häftigt att få gå igenom det igen, kommer den här att skilja sig mycket? Kommer det gå fortare eller ta längre tid? Kommer det räcka med lustgas den här gången också? Ja, jag får snart veta, aaaaaaa...... Visst det är spännande och det ska bli härligt att få träffa det här lilla livet. Beundrar er alla kvinnor som gått igenom detta, speciellt 3, 4 eller 6 ggr, som min mamma. Och hon hade inga lätta förlosssningar.