Detta är skumt
Det är så skumt att känna sig piggare, tycka magen är mindre, det måste vara hormonerna och att magen har sjunkit. Vi sover gott om nätterna, även lilleman så det är skönt att känna sig utvilad.
Det är skumt att vara ute och röra sig - promenera, det känns lättare än på länge. Det är skumt att vara bland folk, sitta där och veta att jag kan få barn när som helst, men de vet ingenting. Åkte buss till barnmorskan idag. Där sitter jag och är i vecka 41. Bussen fylls snabbt på, så kommer en kille med kryckor. Ingen reagerar, ska jag som är i v 41 erbjuda min plats. Tillslut gör jag det, men han tyckte att det gick bra. Men visst är det sjukt, varför har inte ungdomarna i sig att de ska resa sig för äldre, gravida eller handikappade? För mig är det väldigt märkligt.
Det är skumt att komma till barnmorskan igen, men hon är så bra och förstående. Hon tycker allt ser bra ut, magen växer, hjärtat slår som det ska, mina värden är bra. Skönt. Hon trodde inte att jag sipprade vatten, utan snarare att magen sjunker. Hon ringde KS och bokade tid för igångsättning, nästa onsdag blir det. Alltså 3/2. Så har det inte satt igång innan dess så kommer det i varje fall att göra det då och det är faktiskt skönt att veta.
Det är skumt att gå igenom detta igen. Joel var som sagt beräknad 19/7, jag var till barnmorskan, vet inte exakt när, men 24-26/7, fick tid för igångsättning 2/8, sen kom han 28/7. Så som sagt, 28/1 känns ju som det skulle vara dags ;-).
Även Joel tycker det är skumt tror jag. Han börjar nog fundera på om det kommer komma någon bebis. Dagmamman hade frågat honom var bebisen skulle bo, då svarade han: "I mammas mage". Hm...
Men det är samtidigt väldigt skönt att känna sig pigg och lätt och mogen för det som ligger framför. När jag kom hem var Joel ute och lekte på gården och då ville han följa med mig in. Ja, det är inte så lätt att neka sin lilla gosing det, så nu är han här och leker med lego. Vi ska äta lunch så hoppas jag att han vill se en film efter det.
Det är skumt att vara ute och röra sig - promenera, det känns lättare än på länge. Det är skumt att vara bland folk, sitta där och veta att jag kan få barn när som helst, men de vet ingenting. Åkte buss till barnmorskan idag. Där sitter jag och är i vecka 41. Bussen fylls snabbt på, så kommer en kille med kryckor. Ingen reagerar, ska jag som är i v 41 erbjuda min plats. Tillslut gör jag det, men han tyckte att det gick bra. Men visst är det sjukt, varför har inte ungdomarna i sig att de ska resa sig för äldre, gravida eller handikappade? För mig är det väldigt märkligt.
Det är skumt att komma till barnmorskan igen, men hon är så bra och förstående. Hon tycker allt ser bra ut, magen växer, hjärtat slår som det ska, mina värden är bra. Skönt. Hon trodde inte att jag sipprade vatten, utan snarare att magen sjunker. Hon ringde KS och bokade tid för igångsättning, nästa onsdag blir det. Alltså 3/2. Så har det inte satt igång innan dess så kommer det i varje fall att göra det då och det är faktiskt skönt att veta.
Det är skumt att gå igenom detta igen. Joel var som sagt beräknad 19/7, jag var till barnmorskan, vet inte exakt när, men 24-26/7, fick tid för igångsättning 2/8, sen kom han 28/7. Så som sagt, 28/1 känns ju som det skulle vara dags ;-).
Även Joel tycker det är skumt tror jag. Han börjar nog fundera på om det kommer komma någon bebis. Dagmamman hade frågat honom var bebisen skulle bo, då svarade han: "I mammas mage". Hm...
Men det är samtidigt väldigt skönt att känna sig pigg och lätt och mogen för det som ligger framför. När jag kom hem var Joel ute och lekte på gården och då ville han följa med mig in. Ja, det är inte så lätt att neka sin lilla gosing det, så nu är han här och leker med lego. Vi ska äta lunch så hoppas jag att han vill se en film efter det.
Kommentarer