Gallstensanfall

Fick något liknande igår efter lunchen. Går inte ofta ut och äter på lunchen, men igår gjorde jag det. Det blev thaimat, starkt, fett och en salig blandning. Trodde först jag blev proppmätt, men hade så fruktansvärt ont så jag gick och la mig i vilorummet, sa till mina kollegor så de skulle ha koll på mig. Och det hade de, de är så omtänksamma. Jag kräktes, men värken släppte inte. Jag ringde till sjukvårdsupplysningen och de tyckte jag skulle ringa förlossningen. Jag ringde dit och barnmorskan tyckte det lät som gallstensanfall. Jag vilade ett tag till, men sen åkte jag dit. Där kollade de mig och barnet, allt var bra så långt. Efter några timmar kom läkaren och ha kollade med ultraljud mina njurar och gallan. Det var dålig bild så han såg inte om gallan var helt ok. Provsvaren kom efter ett par timmar igen och de såg bra ut, alla värden var bra, så det var skönt och jag fick åka hem. Läkaren sa att om värken skulle fortsätta eller återkomma på lördagen så skulle jag komma tillbaka. Värken höll i sig 3-4 timmar, vilket var hemskt, skönt när den slutade. Väl hemma igen så kom faktiskt värken tillbaka när jag låg i soffan. Jag halvsov i soffan och gick sen och la mig. Sov gott på natten och idag har jag inte haft ont alls. Skönt.

Vi har varit på 3-årskalas. Joel är så blyg på sådana tillställningar, så han varken fikar eller leker. Det släpper lite efter ett par timmar. Mamman till 3-åringen hade flera gallstensanfall när hon väntade sin 3-åring. Det var precis samma symtom som jag hade igår, även läkaren sa ju det. Hon hade några sådana innan de förstod att det var det. Hon opererades när sonen var född och 5-6 månader och det gick också bra. Sen dess har hon inte haft ont. Jag hoppas såklart att detta var en engångsgrej och att jag får tänka på vad jag äter och inte ska vara med om det igen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag och andra

Sorgeprocessen

Att inte bli förstådd