Blädag
Ja, idag var ingen rolig dag. Åkt kommunalt till jobbet, det i sig kan vara skönt, men det är trist att vänta eller att det ska ta sån tid. Har ju två byten. När jag skulle ta t-banan hem så hade jag redan stämplat min remsa, men måste ju stå i kö i spärren, segt. Men jag smet faktiskt in efter en rullstol.... Hade flyt hem, trafiken rullade på så jag var hemma på 45 minuter. Så det var helt ok trots allt.
Pga förkylning så var det lite jobbigt att jobba, hostar och snörvlar. Försökte säga mig ifrån telefon, men det gick inte. Plus att jag måste sitta och berätta för min vikarie vad jag gör hela tiden. Blev otroligt sliten i rösten och halsen.
Dagmamma 2 började jobba idag, men vi fick ändå köra sonen till en annan dagmamma längre bort. Dagmamma 2 bor på vår gård och de som fick åka till dagmamma 3 var Joel och vår grannpojke. Hallå kan de inte planera lite snällare. Ringde deras chef för att höra mig för lite, men hon var upptagen. Hon ringde upp mig senare, men då var jag upptagen. Alltså de kan inte rå för att de blir sjuka, men de kan väl ändå försöka planera lite bättre för oss också. Eftersom jag oftast har bilen så ska mannen cykla och det blir jobbigt när det är fel håll. Vår grannpojkes mamma är hemma med lillasyster så hon får gå till dagmamman med pojken, det blir en bit att gå. Ja, ja, det är inte alltid bra med dagmamma. Får se om vi ska söka förskola igen kanske.
Sen hade jag ingen lust att åka hem, vill för tillfället inte tjata på tonåringarna hemma, är sååå less på det. Glöm inte att duscha, men det gör de hela tiden ändå. Hjälp till med städning, släng åtminstone era egna sopor, men det gör de inte. Står ute på trappen i flera veckor. Sortera tvätten, nej den hamnar på golvet. Sitt inte för länge vid datorn eller tv:n, men..... Aaaaaaa, det är så slitsamt och tröttsamt. Men jag möttes av en glad tjej som ska få bli av med sin tandställning på onsdag. Härligt! Och precis nu kom killen upp och sa att han ska gå och duscha. Skönt!!!!
Sen blir jag arg än en gång över att jag engagerar mig så i jobbet, jag får ju inget för det. Ja, detta är en klagodag, som sagt.
Pga förkylning så var det lite jobbigt att jobba, hostar och snörvlar. Försökte säga mig ifrån telefon, men det gick inte. Plus att jag måste sitta och berätta för min vikarie vad jag gör hela tiden. Blev otroligt sliten i rösten och halsen.
Dagmamma 2 började jobba idag, men vi fick ändå köra sonen till en annan dagmamma längre bort. Dagmamma 2 bor på vår gård och de som fick åka till dagmamma 3 var Joel och vår grannpojke. Hallå kan de inte planera lite snällare. Ringde deras chef för att höra mig för lite, men hon var upptagen. Hon ringde upp mig senare, men då var jag upptagen. Alltså de kan inte rå för att de blir sjuka, men de kan väl ändå försöka planera lite bättre för oss också. Eftersom jag oftast har bilen så ska mannen cykla och det blir jobbigt när det är fel håll. Vår grannpojkes mamma är hemma med lillasyster så hon får gå till dagmamman med pojken, det blir en bit att gå. Ja, ja, det är inte alltid bra med dagmamma. Får se om vi ska söka förskola igen kanske.
Sen hade jag ingen lust att åka hem, vill för tillfället inte tjata på tonåringarna hemma, är sååå less på det. Glöm inte att duscha, men det gör de hela tiden ändå. Hjälp till med städning, släng åtminstone era egna sopor, men det gör de inte. Står ute på trappen i flera veckor. Sortera tvätten, nej den hamnar på golvet. Sitt inte för länge vid datorn eller tv:n, men..... Aaaaaaa, det är så slitsamt och tröttsamt. Men jag möttes av en glad tjej som ska få bli av med sin tandställning på onsdag. Härligt! Och precis nu kom killen upp och sa att han ska gå och duscha. Skönt!!!!
Sen blir jag arg än en gång över att jag engagerar mig så i jobbet, jag får ju inget för det. Ja, detta är en klagodag, som sagt.
Kommentarer
Vissa dagar måste man bara genomlida och det kan vara nog så jobbigt...
Hoppas dagen idag blir bättre!
Kram Gilla