Storebror

Mats Åke Joelsson, har även en son som heter Joel i mellannamn. Han är född 1 år och 7 månader efter syster Gunilla. Vi har varit lite blyga som barn, 4 av oss, men Mats var den som var blygats och idag är det han som står som talare och ledare. Han blev riktigt sjuk i Brasilien, slutade t o m andas, då skrek pappa till Jesus och tack och lov så vände det. Han var väldigt go mot mig när jag var liten, sen har han alltid varit den där storebrodern som funnits där och som jag har sett upp till. Han har försökt lära mig spela fotboll, men det gick inte så bra. Han har tävlat med mig när vi har cyklat hem, han lärde mig åka slalom och köra bil. Jag har alltid känt att han känner mig och vet hur man ska ta mig, om nu det är svårt vet jag inte, men han vet att han behöver inte alltid vänta in mig eller övertyga mig om saker, jag behöver bara lite tid ibland.

Mats är den som är mest lika pappa, både till sättet och till utseende och har även valt en liknande yrkesväg. Han är en duktig talare och ledare. Det värsta är att han är så bra på så mycket så då blir det också att han får göra mycket och kanske lite för mycket ibland. Han är en bra administratör, ledare, undervisare, musiker, organistör, idrottare, händig, man, pappa, son, bror och så mycket mer. Han är även lik pappa med att vara tyst, han snackar inte i onödan. Det är en nackdel på så vis att man inte alltid vet vad han tänker och känner, tycker och tror. Samtidigt har han inte svårt för att prata och berätta. Jag har funderat på vad det är med både Mats och pappa, men det kan nog vara så att i grund och botten är båda blyga, sen har de ett socialt jobb och när de väl är hemma så är det skönt att bara få vara tysta. Denna egenskap gör dem båda till bra själavårdare, de skulle aldrig någonsin prata om vad som sagts i ett förtroendesamtal utanför det rummet.

Mats och jag har haft mycket gemensamp, umgåtts i samma kretsar vilket gör att vi haft mest kontakt som syskon. Han var min ungdomsledare och vi hade samma vänner, sen var det lite pga han och hans familj som jag flyttade till Sthlm och gick med i hans församling. Det var roligt att få några år där jag blev en del av deras familj, satt mycket barnvakt och hjälpte Mats i kyrkan. Det var jättetråkigt att de flyttade härifrån, jag fick en nära kontakt med hans förstfödde son, som har en speciell plats i mitt hjärta. Jag saknar dem.