MJ
Har precis avslutat en bok om Michael Jackson, den heter Mannen bakom masken och är skriven av Bob Jones och Stacey Brown, tidigare anställda av MJ. De blev uppsagda på ett ganska abrupt sätt, ett brev låg på deras skrivbord med texten "vi behöver inte dina tjänster mer". De känns inte bittra, men de tycker att de har varit så lojala och stått bakom honom i så många år så de hade önskat en värdigare uppsägning. Sen tycker nog de att det är skönt att få berätta deras sanning, efter att varit så lojala och ljugit med MJ.
Man kan tycka vad man vill om MJ, men en stjärna var han med en otrolig gåva. Visst kan man tacka Gud för att han fått sådan gåva, men jag tycker även att man kan höja stjärnan själv för det han presterade, han skrev otroliga låtar, gjorde otroliga danskoregrafier. Han blev en stjärna utöver det vanliga.
Sen var det en person, som jag tror var sjuk. Hela den familjen var märklig, men de gör mig nyfiken, därför ville jag läsa boken. Det känns som att hela familjen levde ett skådespel inför varandra, sig själva och allmänheten. Ja, undra om det stod rätt till hos någon av dem. Enligt bokens författare så avskydde MJ sin familj och ville inte ha med dem att göra, han ville inte att hans anställda skulle ha med dem att göra heller. Han var en stor egoist, som bara satte sig själv i centrum. Var någon av syskonen på väg att få framgång så betalade han bolag så inte en skiva eller bok skulle släppas. Han gillade blonda pojkar under 15, men författarna kan ju inte säga vad han gjorde med dem för de bevittnade aldrig något, mer än att han alltid hade någon med sig på resorna och att de sov inne hos honom. Så det kan nog vem som helst säga att det stod inte rätt till i den mannens huvud, men vilket liv han levt också.
Ja, det var en intressant läsning. Man blir mer nyfiken på hela familjen. Men bara för att jag har läst om det så tycker jag inte mindre om hans musik eller slutar beundra honom när jag ser en video med Jackson five eller ett dans nr från Thriller eller BAD.
Man kan tycka vad man vill om MJ, men en stjärna var han med en otrolig gåva. Visst kan man tacka Gud för att han fått sådan gåva, men jag tycker även att man kan höja stjärnan själv för det han presterade, han skrev otroliga låtar, gjorde otroliga danskoregrafier. Han blev en stjärna utöver det vanliga.
Sen var det en person, som jag tror var sjuk. Hela den familjen var märklig, men de gör mig nyfiken, därför ville jag läsa boken. Det känns som att hela familjen levde ett skådespel inför varandra, sig själva och allmänheten. Ja, undra om det stod rätt till hos någon av dem. Enligt bokens författare så avskydde MJ sin familj och ville inte ha med dem att göra, han ville inte att hans anställda skulle ha med dem att göra heller. Han var en stor egoist, som bara satte sig själv i centrum. Var någon av syskonen på väg att få framgång så betalade han bolag så inte en skiva eller bok skulle släppas. Han gillade blonda pojkar under 15, men författarna kan ju inte säga vad han gjorde med dem för de bevittnade aldrig något, mer än att han alltid hade någon med sig på resorna och att de sov inne hos honom. Så det kan nog vem som helst säga att det stod inte rätt till i den mannens huvud, men vilket liv han levt också.
Ja, det var en intressant läsning. Man blir mer nyfiken på hela familjen. Men bara för att jag har läst om det så tycker jag inte mindre om hans musik eller slutar beundra honom när jag ser en video med Jackson five eller ett dans nr från Thriller eller BAD.
Kommentarer